Historien om H&M – del 2

1960- och 1970-talen var mycket händelserika årtionden för Hennes och dess grundare Erling Persson. Med nya flaggskeppsbutiker i Stockholm och expansion in i de nordiska grannländerna växte rörelsen som aldrig förr. Klädkedjan utökades med herravdelning, och Hennes blev snart mera känt som Hennes & Mauritz.

I mitten av 1950-talet hade Hennes vuxit sig större än Penn-Specialisten, och i slutet av årtiondet inträffade det som Erling själv i efterhand kom att betrakta som den viktigaste milstolpen i företagets historia. Mellan åren 1953 – 1966 uppfördes nämligen det toppmoderna affärs- och kontorscentrat Hötorgscity i centrala Stockholm, och den 12 april 1959 var det dags för invigning av den första etappen. Hela 42 affärer skulle slå upp portarna när klockan slog kvart över tre på söndagseftermiddagen, däribland Hennes. I vanlig ordning hade man knipit det bästa läget i hörnet precis mittemot konserthuset och därtill köpt tre helsidesannonser i Dagens Nyheter, där stockholmarna hälsades välkomna till ”Hennes 700-plan”. Namnet syftade på det antal kvadratmeter butiken förfogade över på ett och samma våningsplan. Väl i butiken mötte kunderna mannekänger iklädda storblommiga klänningar från den kungliga hovleverantören Fasilko. På sant Hennes-manér delade de ut rosor till besökarna, precis som vid urpremiären i Västerås knappt tolv år tidigare.

Från Hennes till H&M

Bland de andra tidiga hyresgästerna i Hötorgscity syntes Ringbaren, en utställningshall för Volvobilar och den anrika jakt- och fiskebutiken Mauritz Widforss. De sistnämnda fick med tiden problem med den saftiga hyran och planerade därför en reträtt ur byggnaden under hösten 1965. Därmed uppenbarade sig ett läge för Hennes att utöka sin flaggskeppsbutik med ytterligare några hundra kvadratmeter. Att betala hyran var inga problem för dem då man alltid lyckades ha hög omsättning. Men i lokalen såg Erling Persson och hans stab ännu större affärsmöjligheter. De köpte helt sonika Mauritz Widforss HAB med inventarier och allt. Hennes blev därmed utan vidare ceremonier med en herravdelning. Efter en smygande start gick man ut hårt i mars 1969 med fyra nya Mauritz-butiker, varav tre i Stockholm. I takt med att Mauritz gjorde sig ett namn i egen rätt började hela rörelsen allt oftare benämnas som Hennes & Mauritz eller kort och gott H&M. Den första versionen av den klassiska H&M-logotypen började användas omkring 1970.

Ständig expansion

En av hörnstenarna i H&M:s rörelse hade varit den ständiga viljan att expandera – och det skulle göras med egna pengar utan en krona i lån hos banken. Ekonomichefen Inge Stjernquist ansåg att en årlig expansionstakt på 20 procent var både realistisk och sund. Under 1960-talet hade dessa mål många gånger överträffats – årliga tillväxtsiffror på 25 procent var inte ovanliga. H&M sprang snart om konkurrenten Kapp-Ahl och bortsett från skojätten Oscaria i Örebro var de i slutet av 1960-talet störst i Sverige i modebranschen. Det säger sig självt att ett bolag som varje år lyckas expandera i sådan takt till slut kommer att kunna räkna sig som ett av de största. Frågan var förstås hur man skulle lyckas hålla en sådan takt även i framtiden. För H&M:s del innebar tillväxtmålen att man förr eller senare skulle behöva lyfta blicken utanför Sveriges gränser och gå in i fler länder. Den första utlandsetableringen skedde i Norge 1964, följt av Danmark tre år senare.

Precis som att H&M som utpräglat handelsföretag aldrig ägt en textilfabrik utan förlitat sig på underleverantörer har företagets strategi inte heller varit att äga några butikslokaler. Tvärtom undvek man konsekvent att ligga tungt investerad i fastigheter då det innebar en risk när stadsbilden förändrades och kundernas rörelsemönster med den. Då var det säkrare att bara vara hyresgäst. På 1960- och 1970-talet var många stadskärnor i Sverige i kraftig omstöpning i och med innerstadsregleringarna och miljonprogrammets genomförande. Om påsarna på stan skulle börja gå på andra gator än tidigare skulle H&M-butikerna snabbt kunna omlokaliseras. Erling Persson var helt rätt ute när han hävdade att det är lättare att flytta kläder än hus.

H&M på börsen

När 1960-tal övergick i 1970-tal omsatte H&M ungefär 150 miljoner kronor, och innan det nya decenniet var över skulle man ha passerat en miljard. Innan dess skulle H&M dock ha genomgått den dittills största förändringen i företagets historia. Ständig expansion var vid det här laget i det närmaste inpräntat i företagets DNA. Men ju större satsningarna blev, desto dyrare blev de. För att säkra finansieringen fanns det få val – i princip stod det emellan börsnotering (mer kapital via nyemissioner av aktier) eller belåning. Det senare alternativet gick emot allt vad H&M hittills stått för.

Under 1970-talets första år ryktades det om att det lagts bud på företaget från flera håll. Men att sälja sitt livsverk hade varit svårsmält för Erling – han ville att H&M en dag skulle gå i arv. Han hade visserligen varit framsynt nog att redan i ett tidigare skede föra över 60 procent av bolagets aktier till sin fru och sina tre barn. Tanken på att de skulle behöva betala 1970-talets drakoniska arvs- och förmögenhetsskatter för att få behålla företaget – eller spillrorna som blev kvar därefter – inom familjen måste dock ha förefallit väldigt oattraktiv för honom. På våren 1974 hade han kommit till ett beslut: H&M skulle börsnoteras.

H&M-aktien – en god investering

Vid en presskonferens på kvällen fredagen den 17 maj 1974 förklarade Erling sina avsikter. 40 procent av bolaget Erling Persson AB, vilket hädanefter skulle heta H & M Hennes & Mauritz AB, skulle bjudas ut till försäljning på Stockholms fondbörs. I samband med detta avskildes Ur & Penn från koncernen. 88 400 B-aktier skulle ut på börsen till ett pris av 375 kronor styck. De röststarka A-aktierna stannade inom familjen Persson, vilka på så vis kunde behålla kontrollen över H&M.

Vid inträdet på Stockholmsbörsen hade H&M-koncernen ungefär 2500 anställda och drev 70 butiker, varav 60 i Sverige och ytterligare 10 i Norge och Danmark. Bolaget värderades vid noteringen till drygt 80 miljoner kronor. Om man ställer den siffran mot det rekordstarka värdet på 602 miljarder kronor koncernen visade i början av 2015 kan man snabbt konstatera att det har lönat sig att vara långsiktig aktieägare i H&M. På drygt 40 år ökade värdet med 750 000 procent, eller 7 500 gånger om. Detta innebär att H&M-aktien är en av de bästa investeringarna i Stockholmsbörsens historia – och att ägarfamiljen Persson blivit en av världens rikaste. År 1974 hade framgångarna med andra ord bara börjat.

Författare: Gustav Norqvist-Svensson