ICAnder – en älskad varumärkesfigur

ICAnder skapades 1971 i Västerås, när en reklamkampanj behövde en symbol. Den grafiske formgivaren Guy Sandvik föreslog att skådespelaren Sune Mangs skulle engageras som frontfigur, men hans chef Anders Wijk trodde att det skulle bli för dyrt! Då föreslog Sandvik istället att han skulle teckna en Sune Mangs-liknande gestalt: ”en jovialisk, god figur”. Det blev en ICA-handlare med den rundlagde Sune Mangs framtoning, men med ett alldeles eget utseende. Namnet kom från en tidigare Icander som förekommit i en tecknad serie på 1940-talet – men denne hade inte ens en avlägsen likhet med Sune Mangs. Serie-Icander var istället ett slankt ”superbiträde” som i varje nummer av ICA-tidningen gjorde allt för att förbättra butikens vinst.

Under sommaren 1971 genomfördes ICAnderparaden, där Lasse Lönndahl och andra kändisar åkte runt i hela 76 städer och uppträdde från ett lastbilsflak. Följande år fick ICAnder sällskap av MonICA. De båda varumärkesfigurerna blev mäkta populära. De hamnade på annonser, flygblad, fasader, lastbilar, bussar och reklampelare. Ofta skrudades hela butiker i ICAnderdräkt. Redan det första året spreds nästan en miljon dockor i papp. Klistermärkena som sedan följde spreds än mer, och arga vuxna ringde och klagade på att de sattes upp på de mest olämpliga ställen.

ICAnder ikläddes ursprungligen handlarmundering: först 1960-talets röd-svart-randiga, sedan 1973 års brun-organga klädsel från Sjömans textil. Men snart började han förekomma i allt fler utstyrslar, som fotbollsspelare, slalomåkare eller tomte. (MonICAs garderob var mindre.) Sista gången de fick nya kläder var i mitten av 1980-talet, en blågul kreation, men redan då började deras stjärna dala och 1990 försvann de helt ur ICAs officiella marknadsprogram. Än idag kan de dock återfinnas på skyltar och kassar i butiker bortom allfarsvägarna. De illustrerar bloggar och artiklar och det finns t.o.m. de som samlar på dem.

Författare: Edward Blom