Bror Elliot – grosshandlaren på tyghavet

Grosshandlaren Bror Elliot (1883-1963) var under mitten av 1900-talet en av Stockholms mest framstående textilgrossister och ett känt namn även inom mode och konfektion. Modevärldens trender betraktade han som tillfälliga vågor på ett bestående tyghav med uråldriga anor.

Bror Samuel Elliot föddes den 1 februari 1883 i Stockholm. Både hans far och farfar hade grosshandel som yrke, och han skulle med tiden följa i deras fotspår. Brors farfar Julius Elliot (1811-1879) var köpman av judisk börd och hade invandrat till Sverige från norra Tyskland. Under 1840-talet grundade han ett sidenväveri på Hornsgatan i Stockholm. Julius Elliot blev i och med det en av de första i landet med industriell tillverkning av siden.

Bror Elliot själv var som ung mycket engagerad i simning och friidrott och var åren strax efter förra sekelskiftet en känd idrottsman i Sverige. 400 meter sprang han på 52 sekunder. Han hade lätt kvalificerat sig till de extrainsatta olympiska sommarspelen i Aten 1906, men plikterna gick före. Arbetslivserfarenhet skaffade han sig i unga år som anställd vid textilgrossisterna Heyman & Olesen, H. Schücks Enka & Co., Victor Hjort och inte minst Rubensons. De sistnämnda hörde till Stockholms verkligt anrika textilhandlare med anor tillbaka ända till 1821. Rubensons skulle Bror ha mer att göra med långt senare.

Elliot startar eget

Men år 1921 hade Bror nått åldern av 38 år och stod på toppen av sin förmåga. Vad det verkar ansåg han att tiden nu var mogen att starta eget. Under sommaren gick nämligen följande kommuniké ut till potentiella kunder:

Härmed tager jag mig friheten meddela, att jag etablerat egen engrosfirma inom Manufakturbranschen, huvudsakligast specialicerad i svarta och coulörta klädningstyger, cheviot, dräkttyger samt Noveautées.

Högaktningsfullt,
Bror Elliot

För mottagarna förklarade han att de säkert kommer att få ta ställning till många utländska offerter, men att hans rörelse endast ville satsa på ”svenska kvalitéer av det bästa och yppersta som svensk textilindustri kan framställa”. Bror Elliot höll inledningsvis till på Regeringsgatan 9 och därefter på Norr Mälarstrand 8 på Kungsholmen. Det var dock Sveavägen 34 som skulle bli grossiströrelsens varaktiga adress. Den drevs som en handelsfirma i elva år, varefter den i mars 1932 övertogs av det nybildade bolaget AB Bror Elliot. Med i det nya aktiebolagets styrelse sågs snart Svenska Handelsbankens industriexpert Erik Gillberg (1888-1975), som skulle komma att tjänstgöra som dess suppleant ända till slutet av 1950-talet.

Grossister och detaljister

Från och med 1936 tog även sonen Arne Elliot (1906-1987) plats i bolaget. Till en början för att sköta reklam- och försäljningsarbete med planen att sedan kunna sköta ett helt försäljningsdistrikt. Som utpekad kronprins var förstås den långsiktiga planen att han en dag skulle ärva rörelsen av sin far.

Under 1930-talets slut breddades bolagets verksamhet med en avdelning för damkonfektion. Inledningsvis var den inhyst tillsammans med grossistverksamheten på Sveavägen, men på sikt skulle denna gren drivas på Kungsgatan 60, en fem minuters promenad bort. Klivet från att sälja tyger till att sälja kläder kan verka kort, men nu hade grossisten de facto även blivit detaljist – och det var ju faktiskt en helt annan typ av handelsverksamhet. År 1940 förkunnade Bror Elliot kollektionernas förträfflighet med att ”modellerna äro piffiga”, ”priserna äro låga”, ”tygerna äro av god kvalité” och ”leveranstiden är mycket kort”.

På modespaning i Paris

Nära kundkontakt och kommunikation var en av AB Bror Elliots starkaste grenar. En tradition blev att Bror själv eller hans närstående företog inspirationsresor och författade rapporter – spaningar om man så vill – när de främsta modeskaparnas kollektioner lanserades i Paris och Rom. I en annons ur Manufakturisternas Tidskrift i mars 1937 trycker man särskilt på detta faktum:

Bror Elliot reser själv och vet därför vad kunderna tycka om. Resultatet blir en kollektion av verkligt säljbara tyger.

De åkte gärna ut i Europa för både inspiration och leverantörsbesök – Brors tidiga vision om att endast sälja svenska tyger verkar ha tummats på med åren. Reserapporterna betraktades inte som konfidentiella företagshemligheter utan blev tvärtom sammanfattade i särskilda nyhetsutskick till företagets kunder och verkar av allt att döma ha varit uppskattade bland dem. För den lilla manufakturbutiken ute i landet erbjöd Bror Elliots rapporter ett fönster ut mot den europeiska modevärlden.

Vid 25-årsjubileet 1946 hade Bror skickat ut ett brev till kunderna där han uttrycker sin förhoppning om att rörelsen ska fortleva och att hans då 11-årige sonson Greger ska kunna skriva ett liknande kundutskick år 1996. I samband med jubileumsfirandet fick var och en av de 57 anställda en gratifikation på en extra månadslön – och några trogna anställda belönades även med Patriotiska sällskapets medalj.

Stärkta av några särskilt goda ekonomiska år under 1940-talets andra hälft etablerade sig företaget år 1953 på västkusten med kontor på Östra Hamngatan i Göteborg. Västsverige var ju i och med Borås tekoindustri Sveriges centrum för tyger. Gatan kontoret låg på kallade Bror själv för Göteborgs ”textilpulsåder”.

Ingen typisk grosshandlare

År 1955 hade Bror Elliot själv nått den aktningsvärda åldern av 72 år. Parallellt med textilhandeln hade den gamle idrottsmannen hållit sig i form genom att spela tennis, och han hade under årens lopp flera gånger spelat matcher mot Mr. G, idag mer känd som kung Gustaf V. Bror var även på ålderns höst en atletisk och spänstig man som knappast förkroppsligade bilden av en klassisk grosshandlare med kalaskula och cigarr i mungipan. Men efter 53 år i yrket och nästan 35 år som företagsledare hade det ändå blivit dags för honom att lämna över stafettpinnen till nästa generation. Precis som väntat blev det sonen Arne som fick i uppgift att driva rörelsen vidare, med fadern kvar som styrelseordförande.

I avskedsbrevet till kunderna passade Bror Elliot på att nämna farfadern Julius och dra paralleller till det ”tyghav” han skapade på 1800-talet och som de fortfarande seglade på: ”Den som ägnar sig åt att skapa fram och sälja tyger har en urgammal tradition att bygga på och ett kulturarv att vårda”. Andemeningen var att modet går i vågor, men havet är detsamma. Enligt Bror ändrade sig inte råvaran särskilt mycket över tid och grosshandel med tyger var därför en pålitlig affär. Det skulle visa sig att han hade fel på den punkten.

Storm på tyghavet

Det var ett till synes väl förvaltat livsverk som Bror Elliot år 1955 lämnade över till sonen Arne för vidare förvaltning. Sammanlagt sysselsatte rörelsen då 72 personer, lika fördelat på arbetare och tjänstemän inom försäljning och förvaltning. Grundarens förhoppning om att sonsonen Greger en dag skulle kunna överta verksamheten skulle dock tyvärr grusas inom en inte allt för lång tid. Redan två år efter Arnes övertagande tornade orosmolnen upp sig på himlen.

I grundarens regi hade bolaget kunnat redovisa vinst vartenda år. Vissa år med några enstaka tusenlappar, och ibland, som rekordåret 1948, med fenomenala 191 000 kronor. När 1957 års resultat var sammanräknat kunde det konstateras att siffrorna var allt annat än tillfredställande. Den redovisade förlusten var på drygt 86 000 kronor, och bakom dessa siffror dolde sig en ännu värre situation.

AB Bror Elliot hade i själva verket gått knackigt i flera år. Konfektionsrörelsens resultat hade svajat lite fram och tillbaka sedan 1950-talets mitt, medan grossiströrelsen visade katastrofresultat. Under september-oktober 1958 hölls vad som verkar ha varit ett krismöte mellan Bror, Arne och styrelsesuppleant Erik Gillberg. Sparplaner lades fram, Göteborgskontoret på Östra Hamngatan skulle omedelbart stängas och man övervägde också att avveckla dotterbolaget Håte-Modeller AB. Gillberg hade kartlagt situationen på uppdrag av ägarna och presenterat en utredning om hur illa det faktiskt var ställt i bolaget. Han lämnade sin post inte lång tid efter krismötet.

Efter ytterligare ett par skakiga år med resultat balanserande kring nollan kom nyheten år 1962 att Brors tidigare arbetsgivare Rubenson & Co AB hade förvärvat aktiemajoriteten i AB Bror Elliott, vilket vid tidpunkten sysselsatte ungefär 55 personer. Rubensons övertog samtidigt även bolaget Almgrens Manufaktur AB och blev i och med det en av landets största textilgrossister. Sammanslagningen motiverades med att man ville ha stordriftsfördelar beträffande inköp och distribution. Det kan anas mellan raderna att det kärva läget inom den svenska textilbranschen också var en viktig faktor i beslutet. Bror Elliot gick ur tiden året därpå, 80 år fyllda, och överlevde därmed den rörelse han gjort till sitt livsverk. Det anrika Rubensons drevs vidare med sonen Arne Elliot engagerad en tid i bolaget och grossistverksamheten löpte på i drygt trettio år till. Rubensons Textil AB försattes i konkurs den 1 juni 1995.

Författare: Gustav Norqvist-Svensson