Från SICA till ICA

Äntligen var våren på väg i Västerås när Hakon Swenson tog emot sex middags- och sammanträdesgäster i sin Villa Maria fredagen den 8 april 1938. Tre av dem kände väl till det hakonska huset: Erik Nygren, Harald Mörck och Herman Green, alla nära medarbetare till Swenson. De tre andra var inte lika hemtama. De var Rudolf Liwendahl från Stockholm, Emil Clemedtson från Göteborg och den i Östersund boende Karl-Erik Karlsson-Kyhlstedt.

Liwendahl, Clemedtson och Karlsson-Kyhlstedt företrädde i tur och ordning: Speceristernas Varuinköp (SV), Eol och Nordsvenska Köpmanna AB. Det var tre av de fyra regionala handlardelägda grossistbolag, så kallade inköpscentraler, som fanns eller höll på att bildas i Sverige. Den fjärde inköpscentralen var den äldsta och största, AB Hakon Swenson. Det var alltså ingen slump att Hakon Swenson var den som sammankallade till möte och middag.

Historiskt sammanträde

Och nu skulle de skriva historia. Kanske anade de det. I protokollet från sammanträdet står i alla fall att Hakon Swenson ”uttalade en varm förhoppning, att det samarbete, som nu inletts, må bli orubbligt och alltid bestående”. Allt sedan han grundat sitt eget bolag 1917 hade Swenson flitigt förespråkat ett nära samarbete mellan detalj- och partihandeln.

Men för den enskilda handeln räckte det inte med att bara samarbeta på det regionala planet Det krävdes en rikstäckande organisation för att på lika villkor kunna konkurrera med kooperationen och kedjeföretagen. Och det var dit man ville nå nu.

Hakons idéer

Hakon Swenson låg bakom de flesta idéer som skulle tas upp, och mötet hade föregåtts av en intensiv brevväxling och många telefonsamtal. Diskussionerna om hur samarbetet mellan inköpscentralerna bäst borde organiseras kom att fortsätta även efter den 8 april, till exempel ville Emil Clemedtson längre fram slå ihop dem. Men för tillfället var alla inblandade enade, bland annat om att det rikstäckande organet skulle byggas upp ”under enklast tänkbara former”.

SICA

Man beslöt följaktligen att bilda ett aktiebolag med 50.000 kronor i aktiekapital, där de fyra regionala bolagen skulle bidra med en fjärdedel av summan var. Det nya överbyggnadsbolaget ville man döpa till SICA, Svenska Inköpscentralernas AB.

De i SICA samverkande inköpscentralerna måste, menade Hakon Swenson, ”gå ytterst försiktigt fram och icke skrämma fabrikanterna genom bryska och pockande krav på höjda rabatter o dyl.”. Istället, fortsatte han, borde ”vi söka bibringa fabrikanterna en riktig syn på våra strävanden, så att de förstå, att dessa gå ut på ett förbilligande av distributionen, vilket också bör vara ett vitalt fabrikantintresse”. Såväl Rudolf Liwendahl som Emil Clemedtson instämde och framhöll att ”stor smidighet är nödvändig”.

Hakons kokbok

Mötesdeltagarna diskuterade också möjligheten att över hela landet sälja Hakons kokbok, utgiven samma år till kung Gustaf V:s 80-årsdag, där kungens franske kock delade med sig av sina recept. Boken hade dittills bara varit aktuell för försäljning inom Hakonbolagets verksamhetsområde.

Namnet ICA

Ett uppföljningsmöte hölls den 12 augusti 1938, återigen i Västerås, med i princip samma personer som deltagit i april. En ytterligare representant från Eol, Bengt Lundegaard, deltog den här gången.

Bland annat fanns nu ett nytt förslag på företagsnamn: ICA som skulle stå för Köpmännens Inköpscentralers AB. SICA föll bort på grund av att namnet inte gick att registrera.

Gränsregleringar

En viktig punkt var den om ”gränsreglering” där det i protokollet slogs fast att ”de samarbetande företagen icke skola upptaga kunder inom varandras verksamhetsområden”. Det här skulle dock komma att bli en tvistefråga framöver, då Speceristernas Varuinköp och Eol ansåg att Hakonbolaget inkräktade på delar av deras områden.

Men än så länge var allt frid och fröjd, och den 9 januari 1939 hölls konstituerande stämma med Inköpscentralernas AB ICA som namnet till sist kom att lyda.

Författare: Mats Wickman