Clara-Victoria – mittemellan herrklubb och kartell

I Göteborg fanns under 1930-talet två hårt konkurrerande import- och grosshandelsfirmor: Ekström & Lefflers samt Clarholm & Bergman. Båda var välrenommerade firmor med rötter i 1800-talet. Den förstnämnda skulle på 1940-talet ombildas till inköpscentralen Eol, en del av ICA-rörelsen. I ICAs historiska arkiv ingår därför även några papper från Klubben Clara-Victoria, en annorlunda sammanslutning skapad på initiativ av Ekström & Lefflers direktör kapten Clemedtson.

Clara-Victorias konstituerande klubbmöte hölls på Palace Hotel i Göteborg den 14 november 1932. Kaptenen hade inbjudit samtliga direktörer i det egna bolaget samt direktörerna vid deras värsta konkurrent Clarholm & Bergman och presenterade ett förslag till stadgar, vars sjätte paragraf lydde ”Ej må tvistas före kaffet.”

På ett högt och angenämt plan

Klubbens ändamål var att ”hålla konkurrensen mellan firmorna C. & B. och E. & L. på ett högt och angenämt plan.” I protokollet framkommer syftet tydligare; man skulle undvika en alltför hård och ojust konkurrens, harmonisera vissa priser och försöka enas om sådant som kunde ge vinst för båda sidor. Klubben var inte tänkt som en ren priskartell, vilket i och för sig inte var förbjudet vid denna tid, utan som ett forum där direktörerna från de båda bolagen kunde ha trivsamt tillsammans och ledningarna träffa vissa kartelliknande överenskommelser.

Första sammankomsten började man traditionellt med smör, bröd, ost, sill och brännvin och fortsatte i samma anda med stek och legymer nedsköljda med Rhenvin. Så var det dags för efterrätt med sherry, varefter måltiden avslutades med kaffe och avec och tvistandet kunde börja. Diskussionerna tycks av protokollet att döma mest ha rört priser på ”sirup”, frukt, ”chile bönor” och ”Pärla ris”. Efter diskussionerna tog nöjena åter vid:

Alltnog, ännu var kvällen lång och på en vink En flaska Cederlunds sjönk i vår hink

heter det i protokollet. En trevlig egenhet var att protokollen genomgående skrevs på vers av Sven Tengstrand vid Clarholm & Bergman.

Spioneri

Möten kom att genomföras en gång i kvartalet. Vissa av medlemmarna tycks ha haft för vana att dröja sig kvar tills de blev utkörda framåt morgontimmarna. Intressant är blandningen av uppsluppna skålar i punsch och hjärtliga vänskapsbetygelser, samtidigt som båda parter febrilt försökte locka av den andra sidan så mycket affärshemligheter som möjligt. Det visar sig att spionerandet nog var en av idéerna med Clara-Victoriaklubben. En viss anställd vid Ekström & Lefflers har skrivit ned hela fyra maskinskrivna A4-sidor med fakta han lyckats pumpa en av Clarholm & Bergmans högre direktörer på efter ett flitigt groggande.

Nedläggning och sirapsstrider

De trevliga träffarna fick dock ett bryskt slut redan efter ett år. Clarholm & Bergman meddelade argt att man inte ville fortsätta klubbmötena, eftersom Ekström & Leffler inte levde upp till Clara-Victoria-andan i praktiken. Helt på det klara blev aldrig Ekström & Lefflers ledning om vad det var som gjort att konkurrenten lämnade det gemytliga samarbetet, men man var nästan säkra på att det hade att göra med ”torkade frukter och sirup”.

Eol skulle sedermera fortsätta att bevaka Clarholm & Bergman. I samma mapp som Clara-Victoriaklubbens handlingar, ligger urklipp och anteckningar om konkurrenten. Det sista klippet är så sent som från 1968. Inget tyder dock på att några flera iskylda Cederlundsflaskor delats på Palace Hotel …

Författare: Edward Blom