Konsumentförpackningar

Konsumentförpackningar är något ganska nytt. Ännu för 100 år sedan var det självklart att handlaren eller biträdet plockade ner rätt antal knappar i den lilla påsen eller skar upp just de 50 gram jäst som kunden beställt. Särskilt i städernas större dagligvarubutiker blev det ett problem att så mycket tid gick åt till att väga, skära, hälla och slå in paket. Allt medan kunderna stod i kö och väntade.

Under 1800-talets senare del hade en mängd industrier börjat växa fram i landet. De förbättrade transporterna gjorde att tillverkarna allt mer började konkurrera med varandra. Om man tidigare bara sålt socker, mjöl eller spik började man nu saluföra olika kvaliteter och varumärken och det blev viktigt att se varifrån varan kom. Effektivare än en skylt på väggen var små förpackningar med fantasirika namn och färgglada bilder. Kunden kunde då direkt känna igen sardinerna med kungens porträtt eller mjölpåsen med örnen. Utvecklingen mot färdigförpackat drevs därför på av industrin, men mottogs tacksamt av handeln.

Efter kriget kom plastfolien och nya engångsförpackningar och även fuktiga varor kunde paketeras. Inför Konsum Odengatans öppnande 1947 (som första storskaliga självbetjäningsbutik i landet) paketerades charkuterivaror, grönsaker och bröd. 1952 kom tetrapacken för mejerivaror. Förpackat tog över allt mer. I dagligvaruhandelns spår följde fackhandeln efter.

Författare: Edward Blom