Den röda hästen i Huds Moar

Idag är den stängd men långt in på nittitalet kom Thure Johansson ut från den närbelägna verkstaden och skvimpade i soppa åt E6:ans bilister.

Det här har alltid varit en viktig handelsled. Här har legat många mackar eller tappar, som man säger på västkusten, genom åren – enbart Caltex/Texaco hade tio stationer på sträckan Uddevalla–Strömstad i slutet på trettiotalet.

Lantbrukare startade mack

Fram till 35 års ålder var Thure Johansson lantbrukare, precis som sin far. Men när en Gulf-mack blev ledig 1957 slog Thure till. Den första pumpen – en Ljungman Star 45 – var handdriven och försedd med glasad kupol. Den lyste som en fyrbåk i natten för att locka förbipasserande bilister att stanna till.

– Bensinbranschen är en riktig skojarbransch, säger Thure. – Dom ändrar sig bolagen, lägger ner och köper upp varandra. Och dessutom är det ju samma soppa hos alla. Ta t.ex. Caltex reklamkampanj för sitt nya bränsle Boron som dom påstod var raketbränsle. Ingen trodde på sånt och Caltex namn fläckades såpass att man ändrade tillbaka till Texaco.

Gulf, Koppartrans, Mobil

1959 ville Gulf lägga ner den här tappen så Thure ringde Koppartrans. De sa ja och Gulf kom och hämtade sin runda, vackra skylt och en tid stod det istället Koppartrans uppe på det lilla stationshusets tak.

Macken var – som alla andra på den här tiden – manuell. Personlig betjäning helt enkelt. Kolla luft, torka rutor, stoppa ner oljestickan, dela ut nyckelringar och gnuggisar till barnen.

När holländska Shell köpte in hela Koppartrans ville man inte ta över här i Huds Moar. Thure ordnade då ett avtal med Mobil. Och precis som sin föregångare på platsen hade Mobil en bevingad symbol – den flygande, röda hästen. En stark symbol för fart och kraft. Mobil var ett lyckokast under alla omständigheter. Nu försågs stationen med det senaste i reklamväg. På de nyupsatta flaggstängerna vajade Mobilvimplar och den gigantiska skylten ute vid vägen lyste så starkt om natten att en och annan bilist klagade.

Intakt ännu på 90-talet

Vid ett besök här på nittiotalet var butiksdelen fortfarande orörd. Man kunde beundra förpackningar för Cappys polermedel i eleganta, svarta plastflaskor. Neglins glödlampor i plåtgrå pappaskar. Plåtburkar med Holt´s Tar Remover och Black Arrows kylarcement. Och inte minst det kitschiga skyltstället med en leende bystdrottning som erbjöd Charmettes Bildeodorant – en förebild för Wunderbaum. Längst in bland fynden står en komplett oljebar, vitlackerad med Mobils vackra, röda logotyp.

Tack vare Thure fanns allt detta kvar att beskåda. På pumpön stod förutom tre Ljungmanpumpar och en elegant, rostfri hållare för hushållspapper också en röd s.k. Tank-O-Mat.

– Den fungerade ibland, ibland inte. Så jag hade mer problem med den än innan. Men Tank-O-Maten markerar trots allt början på en ny epok. Redan på sjuttiotalet skulle bensinstationerna bli små snabbköp i stället för servicestationer med bilkunnig personal. Vems idé var det?

Här och var i Sverige kan man fortfarande beundra rester från den framtidsoptimistiska bensinåldern. En tid då service och körglädje var standard. En tid då vägarna fortfarande gick rakt igenom våra samhällen.

Författare: Göran Willis