SkoBell – sagan om en skohandlardrottning

16 år gammal stod Blenda Margaretha Törnquist i skyltfönstret på en skoaffär i Stockholm. Nya amerikanska reklamidéer skulle prövas på en svensk publik. Unga Blenda stack fram ett välsvarvat ben mellan draperierna och visade sin nätta fot med det senaste skomodet. Långt senare mindes hon hur detta framträdande resulterat i gräl mellan ett ungt par på gatan. Mannen hade funnit Blendas ben alltför intressanta. Året var 1918. Blenda Margarethas karriär i skobranschen hade just rivstartat.

När hon 1994 med god förtjänst sålt sin sista skoaffär, hade hon framgångsrikt drivit och utvecklat bortåt 20 skobutiker i Stockholm. Många under namnet SkoBell, hennes egen uppfinning. – Det höll på att bli en fru Blenda Lindkvist av mig. Bokstäverna B [be] och L [ell] och så Sko framför, har hon förklarat.

Djärv affärskvinna

Förutseende, djärv, envis och otålig. Blenda (som senare bytte till sitt andra dopnamn Margaretha) hade alltid haft bråttom. Hon började skolan ett år för tidigt, hoppade över fjärde klass och konfirmerade sig före alla jämnåriga kamrater. Faderns oro för ett alltför tidigt giftermål kom dock på skam. Affärerna blev viktigare.

Som 13-åring var hon springflicka i en pälsaffär. Ett år senare blev det herrekipering och snart arbete i tygaffär. Hon lärde sig skriva maskin och hantera telefonen. Men roligast var att möta kunder och att skylta. Snart kom hon också i sitt rätta element. Hos Nordsko-Löfsko ville chefen pröva nya idéer. Margaretha såg och lärde och snart var hon ”föreståndarinna” i svågerns skoaffär. Tio år tog det innan hon fick sin första (och enda) sommarsemester. Därpå köpte hon en egen skoaffär på Sveavägen.

Flera butiker

För en förutseende skohandlare innebar krigsutbrottet 1939 ett uppsving. Margaretha kontaktade alla hon kände i branschen. Köpte in allt hon kom över inklusive metervara för tillverkning av kängor och pjäxor som såldes i hennes butik.

Efter sju år bröt hon upp från såväl äktenskap som butik. Margaretha sökte sig till söder och en lokal, som var så liten att hon passerade den fyra gånger innan hon hittade in. Under hennes första år ökade omsättningen från 50.000 till 300.000 kronor och branschfolk vallfärdade för att studera fenomenet. Hon ökade säljytan genom att köpa intilliggande damfrisering och cigarraffär.

Kunderna på Södermalm och Margaretha Törnquist fann varandra. Butikerna blev fler. Under en period hade hon sex stycken bara på Götgatan. Den i hörnet av Blekingegatan, som ännu bär samma namn, var särskilt lyckosam. När fastighetsägaren frågade om Margaretha ville ta över ping-ponghallen i källaren tvekade hon inte. Det blev 900 kvadratmeter med stövlar, tofflor, herr och barn på nedervåning och de publikdragande damskorna i gatuplan. Det 35 meter långa skyltfönstret lät tala om sig. Här syntes skor som ingen annan hade.

Annorlunda val

På sina inköpsresor till Bologna, Bangkok och Paris sökte Margaretha efter det som var annorlunda. Erfarenheter från hennes extremt nischade skoaffär på Kungsgatan under 50-talet lärde henne att speciella kunder kan vara nog så lönsamma. Bara butiken är originell nog. Där fanns nämligen eleganta skor med skyhöga klackar upp till storlek 45! Kundkretsen bestod även av herrar …

Att vara orädd och envis, våga satsa, känna av vad som ligger i tiden och vad som komma skall. Allt detta var egenskaper som bidrog till Margareta Törnquists framgångsrika karriär. Själv tyckte hon i en intervju, 92 år gammal, att hon haft en väldig tur. Och så oförskämt roligt under sitt 75 år långa affärsliv!

Författare: Eva Selin

Artikeln bygger på en intervju som etnologen Lars Kaijser gjorde med Blenda Margaretha Törnquist den 17/3 1994 på uppdrag av Köpmannaförbundet och Nordiska Museet inom ”Projekt Köpmannaminnen”. Originalintervjun utgör ett mycket intressant källmaterial som bevaras av Nordiska Museets arkiv.