Ingvar Kamprad – avvikaren som möblerade om Sverige

IKEA. Så stod det högst upp på brevpappret som 17-årige Ingvar Kamprad beställt till sitt nystartade handelsföretag. Det var 1943 och bokstäverna stod för initialerna i hans namn samt gården Elmtaryd i byn Agunnaryd.

Avvikande intresse

Vid det laget hade Ingvar flera års erfarenhet av att köpa och sälja! Han beskriver sin barn- och ungdomstid som harmonisk men sitt affärsintresse som klart avvikande i bondesamhället där han växte upp. Visst sparkade Ingvar fotboll med kompisar på skolgården. Men mest cyklade han, i början av krisårens 30-tal, runt i byn och sålde varor. Tändsticksaskar, frön, visböcker och jultidningar. Affärerna gick bra, behovet av varor till låga priser var stort.

De första prylarna körde han ut på mammas cykel. Men när försäljningen av färgglada fröpåsar gav god förtjänst, förstod den snart 12-årige Ingvar att det var dags att investera för bättre ruljangs. Till priset av 90 kronor köpte han en blå racercykel samt en begagnad skrivmaskin.

Mot slutet av 40-talet hade postorderverksamheten växt. Ingvar läste tyska månadsmagasin och fann leverantörer som sökte agenter. Han importerade cigarettändare, de första kulspetspennorna, tavelramar, smycken och nylonstrumpor. Så annonserade han i lantbrukarnas föreningsblad. Det han inte själv levererade skickades på en mjölkvagn till närmsta tågstation. 1948 kunde man beställa ur en broschyr som beskrev utbudet. Året därpå innehöll den mest möbler och heminredning.

Affärer och studier

Efter Osby Samskola blev det gymnasium i Göteborg. Affärerna skötte han bredvid, under militärtjänsten från ett källarutrymme i en villa i Växjö. Vid utbildningen till reservofficer flyttade kontoret till Stockholm.

Pappa ordnade ”ordentligt” arbete hos Skogägareföreningen men Ingvar tjänade mer pengar på affärer vid sidan om. Som då han sålde pärmar från en cykelkärra i Växjö och gjorde stadens bokhandlare rasande.

Ingvar Kamprad menar att en god affärsman och inköpare måste sälja sig själv och sitt företag. Men också tycka om kontakten med andra människor. Lyssna, lära, ta efter, fråga, våga göra annorlunda men ändå vara ödmjuk.

– En besserwisser får aldrig till några bra avtal! Själv funderade han tidigt på prissättning. Hur kom det sig att en strumpa som kostade 50 öre att tillverka hade ökat sex gånger i pris när den nådde kunden? Ingvar bestämde sig för ett experiment. I slutet av 40-talet annonserade han ut ett litet bord, någon fåtölj och andra småsaker. När ordern kom skickades den direkt till fabrikanten, som tillverkade och sände varan vidare till kunden. Betalningen delades mellan Ingvar och tillverkaren. Idén bar, fler hakade på. Priskriget mellan konkurrenterna i början av 50-talet blev förödande för kvaliteten. Nya grepp måste till om inte IKEA skulle dö.

Banbrytande utställning

1953 skickade man så ut en 100-sidig katalog och bjöd även in kunderna till en utställning i den nyinköpta snickerifabriken i Älmhult. Där kunde man jämföra produkterna i verkligheten och göra sitt val. Kunderna valde rätt, IKEA överlevde medan de dåvarande konkurrenterna försvann. 1965 öppnade det runda IKEA-varuhuset i Kungens Kurva och resten är historia, nutidshistoria!

Själv har Ingvar Kamprad sagt att man får bäst idéer genom att studera andra branscher. På så sätt har IKEA utvecklats med hjälp av flera små uppfinningar inom tillverkning, distribution och paketering. Att bli för mycket av expert inom ett område tror han däremot kan bli till en belastning.

– Då tänker du att allt ska göras som det alltid gjorts.

Författare: Eva Selin

Artikeln bygger på en intervju som etnologen Lars Kaijser gjorde med Ingvar Kamprad den 8/8 1994 på uppdrag av Köpmannaförbundet och Nordiska Museet inom ”Projekt Köpmannaminnen”. Originalintervjun utgör ett mycket intressant källmaterial som bevaras av Nordiska Museets arkiv.