Från skråväsen till Svensk Handel

Handelns intresseorganisationer har en lång historia. Redan i det gamla Rom förekom hantverkskorporationer. Deras efterföljare, det medeltida skråväsendet, slog vakt om yrkesutövarnas intressen och försökte skaffa monopol på sina varor och tjänster bl.a. genom en ständig jakt på ”bönhasar”, d.v.s. folk som bedrev konkurrerande verksamhet utanför skrånas stränga ramar. Systemet ansågs föråldrat långt före industrialismens intåg, och i Sverige var dess tid definitivt förbi i och med 1864 års näringsfrihetsförordning.

Men den fria konkurrensen gav å andra sidan spelrum för diverse ohederliga metoder och till slut blev situationen olidlig. Därtill kände sig köpmännen pressade av lagstiftning i merkantila ärenden, starkare tryck från grosshandeln som sålde varor till minuthandeln och inte minst konsumenter som misstänkte att detaljisterna tjänade grova pengar på deras bekostnad. Efter ett upprop i ”Tidning för Sveriges Minuthandlare” höll 270 företrädare för Sveriges minuthandlare år 1883 ett möte på hotell W 6 i Stockholm och beslöt bilda Sveriges Allmänna Handelsförening. Efter många diskussioner antogs arbetsutskottets kompromissförslag som innebar att såväl gross- som minuthandlare kunde bli medlemmar.

Två organisationer blev en

Minuthandlarna ansåg sig dock missgynnade av Handelsföreningen, och trots stadgeändringar tyckte de att detaljhandelns intressen sattes på undantag till förmån för grosshandlarna. Handelsföreningen invände att man tvärtom drev många viktiga frågor för minuthandeln. Vid det möte i Stockholm 1908 som ”Minuthandelns apostel”, f.d. handlanden och reseinspektören J.A. Dolck (1855-1921), initierat med ett upprop till ”Sveriges köpmän i städerna och på landet” bildades därför Sveriges Minuthandlares Riksförbund. Dess förste ordförande blev Ernst August Thunholm (1873-1931), en välkänd köpman med stor handlingskraft, gott omdöme och en anspråkslöshet som sades gränsa till blyghet.

Redan fyra år senare väcktes förslag om att de två organisationerna skulle gå samman. Det avslogs, men önskan om en enda stark riksförening för handeln levde kvar, och en motion i samma syfte år 1917 från Söderhamns Köpmannaförening bifölls. Året därpå var den gemensamma skapelsen Sveriges Köpmannaförbund, med Thunholm som ordförande, ett faktum.

Gårdfarihandelns vara eller icke vara var en ständigt återkommande fråga för organisationen och likaså realisation, varmed då menades att ett varulager såldes ut på annan plats än där köpmannen hade sin affär. Butikstider och de butiksanställdas arbetstider var andra frågor, där organisationen flitigt uppvaktade myndigheterna med begäran om rättslig reglering.

HAO och Grossistförbundet

De handelsanställdas ökande krav på kollektivavtal under 1920-talet bidrog till att järnhandlarna år 1930 gick samman i en garantiförening JGF (Järnhandlareorganisationens Garantiförening) ur vilken HAO, Handelns Arbetsgivarorganisation senare utvecklades. År 1922 beslöt ett 60-tal grossister att bilda en centralorganisation för parti- och importhandeln i landet. Det blev Sveriges Grossistförbund – från 1988 Grossistförbundet Svensk Handel.

År 1997 gick dessa tre organisationer – Köpmannaförbundet, HAO och Grossistförbundet Svensk Handel – samman och bildade Svensk Handel. Därmed återförenades grossister och detaljister i samma förbund – cirkeln var sluten. Svensk Handel är handelsföretagens arbetsgivar- och intresseorganisation som informerar om handelns förutsättningar och betydelse samt förhandlar fram och sluter kollektivavtal med fackförbunden.

Författare: Karin Amnéus

Detta är en uppdaterad version av originalartikeln.