Paul ”Palle” Lederhausen torde vara mest känd som mannen som tog McDonald’s till Sverige. Innan dess, var han dock entreprenör inom handeln.

Redan som barn tvingades den unge Paul till affärer: –

Min far gav mig aldrig veckopeng utan sade: ”Jag säger som Sandrew sa, det finns tioöringar att plocka upp på gatan, bara du orkar böja dig ner.” Därför så tränades jag i det. Jag sålde julgranar, samlade in papper, sålde tomflaskor och ordnade min egen ekonomi. Det visade sig också att om jag sålde majblommor eller morsdagsblommor ute så vann jag alla de där tävlingarna. Jag hade uppenbarligen en säljförmåga och ansträngde mig lite mer än andra.

Pälshandlare

Lederhausen hade tänkt studera juridik, men efter att ha gift sig och fått en svärfar som var grossist i päls blev det istället utbildning till pälshandlare i bl.a. London. Efter några år hos svärfadern blev han sin egen.

– Jag vet inte hur mycket ni känner till pälsbranschen, men om du har en miljon i varulager så får det rum på det här skrivbordet. Jag hade ju inte den ekonomin, men jag fick ursprungligen en checkräkningskredit på 50.000 kronor. Det var mycket pengar på den tiden. Tack vare att min far och David [svärfadern] skrev under, fick jag amerikanska konton och köpte mink nere i Listerlandet i Blekinge. Vi tjänade mycket pengar, det kan jag säga. Vi kunde ju köpa för 4–5 miljoner mink på ett år därnere med en 3–4 % i kommission.

Lördagsfyndet

– Det var i samma veva som kulspetspennorna kom till markanden och nylonskjortor. Jag fick tag på jugoslaviska nylonskjortor, ett stort parti.

Lederhausens erbjöd herrekiperingar att köpa skjortorna för en bråkdel av vad andra tog, detta var 1961 och H&M hade ännu inte etablerat sig. Flera slog till, men naturligtvis var det även många som sa nej och det ställde till ett problem. När han fick provskjortan i retur var den nämligen alltid uppackad och utan knappnålar.

– Till slut hade jag 5–600 sådana skjortor på lager och tänkte att vad ska jag göra utav dem. Då hade jag flyttat mitt kontor till Stora Essingen. Till lokalen hörde en liten, liten butik som hade varit en zoologisk affär. Jag kunde inte använda den till någonting. Jag stod där och betalade hyra och tänkte att vad ska jag med den till. Då slog det mig plötsligt att jag tar och säljer ut de här skjortorna i den affären men jag väljer en lördag när jag inte jobbar. Sen kallade jag det för Lördagsfyndet.

Han delade själv ut flygblad på Essingeöarna och erbjöd skjortorna för 50 kr st.

– Jag köpte dem för 12 kr så det var en bra affär. Jag skulle ha öppet 11–14 hade jag sagt. När jag kom på morgonen vid 10.30 var det kö utanför affären. Jag kunde inte ha öppet till kl 14 för vid kl 11.30 så var det slut. Vilken affär! Så jag drog ju bort nålar på massor av skjortor, köpte in och sålde, men det gick inte mer än två lördagar till.

Efter skjortorna fortsatte Lederhausen med andra varor. Det gick utmärkt, men snart skulle en annan verksamhet ta över hans intresse.

Grillar

Det var under utbildningen till pälshandlare Lederhausen först kom i kontakt med kycklinggrillar:

– Vår ekonomi var ansträngd av att bo i London, min fästmö Iréne följde med och hjälpe till med att dra in pengar genom att vara manikyrist på Cumberland Hotell. Hon slutade inte förrän kl 20.00 på kvällarna och jag slutade vid sex-tiden så jag gick och hämtade henne vid personalingången. Där fanns en restaurang i vars fönster det stod två grillar. Jag köpte en halv kyckling och tog med hem till Iréne, tänkte att, det här är ju någonting som kommer.

Några år senare fick Lederhausen reda på att företaget Barbeque King visade upp sig på S:t Eriksmässan och sökte en agent för Norden.

– Den största montern i hela S:t Eriksmässan var från Barbeque King. Jag bekantade mig med dess representant och han sa: ”Ja, det här verkar ju intressant, men jag vet inte din bakgrund. Titta här på den här listan”. Då hade han ett A4 med massor av namn med presumtiva agenter och där var alltifrån ICA och Pripps bryggerier till Johnsson-koncernen.

Lederhausen fick i alla fall träffa den ansvarige chefen två dagar senare och personkemin stämde perfekt. Han satsade allt på ett kort och sade:

– Medan ni har varit och underhandlat med massor med blivande agenter, så har jag varit ute och sålt alla restaurangutrustningar som finns här i utställningsmontern, så här har ni en check på 10.000–15.000 $. Det imponerade på Robert Wilson så han sa: Det är klart att den här hungrige killen ska vi ha!

Att det var en bluff att grillarna redan blivit sålda berättade Lederhausen först långt senare …

Såldes som smör

Affärerna blev mycket framgångsrika.

– Jag åkte ut till Arvidsson i Näsby Park. Det glömmer jag aldrig. Jag förstod ju att det skulle vara lite showmässigt så jag klädde mig i kockkläder med kockmössa och förkläde. Sen sa jag till den handlaren Arvidsson:

– Hur många kycklingar säljer du i frysdiskarna över en helg?

– Ja, kanske en 40–50–60 stycken.

– Vet du vad, då beställer vi 500 och jag ska vara här torsdag, fredag, lördag. – Du är inte klok, 500 kycklingar.

– Ja, det är på mitt ansvar.

Därefter tinades, kryddades och grillades kycklingar så det stod härliga till.

– Sen var det bara att charma husmödrarna, att ”Ska ni inte ha en kärleksmåltid ikväll med maken och öppna en flaska rödvin” och sälja en kyckling till dem.

Naturligtvis gick alla kycklingarna åt och Lederhausen var snart agent för hela Norden. Åtskilliga grillar såldes till bl.a. EPA, Tempo, ICA och ASK-bolagen. Genom sitt arbete skulle han sedan komma i kontakt med amerikanska McDonald’s, men det är en annan historia.

Författare: Edward Blom

Artikeln bygger på delar av en omfattande intervju som Pontus Staunstrup gjorde med Paul Lederhausen 4 juni 2003.

Reklamannons för Paul Lederhausens firma Grillkungen (Paul Lederhausen AB) som säljer grillutrustning.

Reklamannons för Paul Lederhausens firma Grillkungen (Paul Lederhausen AB) som säljer grillutrustning.

Paul Lederhausen grillar kyckling i Arvidssons butik i Näsby Park.

Motiv ID: ICA003540a
Arkiv: ICA Förlaget AB
Tid: 1968
Plats:

Reklamannons för Paul Lederhausens firma Grillkungen (Paul Lederhausen AB) som säljer grillutrustning.

Reklamannons för Paul Lederhausens firma Grillkungen (Paul Lederhausen AB) som säljer grillutrustning.

Reklam för PL Grillkungen, 1966.

Motiv ID: ICA003545
Arkiv: ICA Förlaget AB
Tid: 1966
Plats:

Möte i samband med Handelskammarens projekt

Möte i samband med Handelskammarens projekt ”Stockholm renaste staden”.

Från vänster Annika Billström, Ingvar Svensson, Tom Beyer och Paul Lederhausen.

Motiv ID: SHK000007
Fotograf Lena Lindstedt
Arkiv: Stockholms Handelskammare
Tid: 1995
Plats: Stockholm