Konkurrenslagstiftning

Före näringsfrihetens införande i mitten på 1800-talet var konkurrensen inom handeln (liksom i andra näringar) mycket begränsad. Men näringsfriheten innebar inte automatiskt att det uppstod en tillräcklig konkurrens. Inom många branscher ingick företagen överenskommelser som begränsade konkurrensen, vilket skadade konsumenternas intressen.

1925 infördes en lag som gav myndigheterna rätt att undersöka företag med dominerande ställning (monopol och sammanslutningar). 1953 kom en lag som skulle motverka konkurrensbegränsningar inom näringslivet. Den omfattade bl.a. förbud mot bruttopriser och anbudskarteller. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) bildades med uppgift att förhandla bort skadliga begränsningar av konkurrensen. Dessutom bildades Näringsfrihetsrådet som sedan omvandlades till Marknadsdomstolen.

1957 bildades Statens pris- och kartellnämnd (SPK), som bl.a. hade till uppgift att utreda hur konkurrensen fungerade i olika branscher. 1983 stiftades en ny konkurrenslag som även innehöll regler om kontroll av företagsförvärv. 1992 bildades Konkurrensverket. Samtidigt upphörde SPK och NO. 1993 skärptes konkurrensreglerna med en ny konkurrenslag. Genom Sveriges EU-medlemskap har konkurrenspolitiken ytterligare förstärkts.

Författare: Anders Johnson

MailEpost facebookFacebook twitterTwitter Skriv utSkriv ut Visa fler