Trycka godis och gummi

Varuautomater tillverkades redan på tjugotalet. De äldsta såg ut som små linneskåp och var i teak. Föregångslandet var Danmark och därifrån importerade vi automater ända fram till fyrtiotalet. Då började Omfors Fabriker i Malmö egen tillverkning. Praktiskt taget alla varuautomater kom sedan därifrån. Årligen spottade den lilla fabriken på Palmgatan ut tusentals rostfria automater för utomhusbruk. Varje produkt hade sin egen design. Femtitalet var ett expansivt decennium och Omfors exporterade sina automater till England, Italien och Österrike.

Prisökningen automaternas fall

I slutet av sjuttiotalet började utomhusautomaterna försvinna. Vandalism och dålig lönsamhet var två av anledningarna till automaternas fall. Men det absolut viktigaste skälet till att automaterna hamnade på skroten var att räkneverken inte gick att ställa om till högre summor, när cigarettpriset översteg 10 kronor var det kört.

Tyvärr, måste man konstatera för nu sitter det inte längre s.k. sjukvårdsautomater från Adamssons kondomer i varje gathörn. Inga godisautomater lyser upp kvällsmörkret utanför ICA-affärerna. På landsbygden finns inga nattöppna Seven Eleven. Ibland skulle en varuautomat pigga upp den nattliga bilturen eller promenaden.

När snabbköpet var stängt

Varuautomaternas storhetstid samföll med introduktionen av SNABBKÖP. I snabbköpet slapp man bodbiträdets nyfikna blickar. I lugn och ro kunde man botanisera bland hyllor och i de nya stora frysskeppen. Först i landet med snabbköp var för övrigt Addes Livs i Göteborg 1954. Addes Livs var också berömt för att man saluförde den egenhändigt konstruerade enmansbastun SISU. Förvisso inte S-märkt med väl värd en K-märkning. Addes bytte ägare i slutet av nittiotalet och det nya närlivset har sedan dess hunnit gå i konkurs. Än idag kan man se ännu inte nedmonterade neonskyltar för Snabbköp här och där i svenska städer, t.ex. i stadsdelen Fredhäll i Stockholm.

Innan den nya lagstiftningen om öppettider för butiker trädde ikraft 1972, stängde alla affärer klockan sex på vardagar. Lördagar var det öppet till ett och på söndagar helt stängt. Det är i det ljuset man ska se varuautomaten. Tack vare dessa automatiska affärer kunde även den som planerade sina inköp mer bohemiskt få sig något till livs – oavsett tid på dygnet. Omfors slogan var just ”Till Eder tjänst – Dygnet runt”. Här fanns både Corned Beef, pilsner, kokta potatisar, landgångar, vindruvor, mjölk, kaffe. Det fanns t.o.m. speciella automater för varm korv med bröd och senap. En satt utanför Stockholms Central en annan utanför en lanthandel i Svärdsjö. Den senare fick ägarna lov att ta ner igen sedan automaten blev Dalaraggarnas favoritmötesplats nattetid.

Nylonstrumpsautomaten på Statt

Men det var inte bara matvaror som såldes via automat. Kondomer, som sagt, och andra produkter som folk ville handla diskret. Men också proppar, filmrullar, blommor, blöjor samt damstrumpor i nylon. Att köpa ett par strumpor åt sin danspartner i Stadshotellets foajé var ett välkänt raggningsknep på sin tid. Alkohol gick dock aldrig att köpa i automat i vårt land. Då fick man åka till England där det ett tag fanns whiskyautomater. Här hemma fick man vara glad att det gick att göra sena inköp av groggvirke och röka.

Den största och den sista

Sveriges största varuautomat låg i hörnet Götgatan och Ringvägen i huvudstaden. Bakom de 1.550 luckorna fick flinka flickor springa dygnet runt för att stockholmarna skulle få sin automatiska mat. Så modernt var Sverige i mitten på femtitalet. Vill man se hur en varuautomat såg ut förr kan man hålla ögonen öppna på följande ställen: inne på Ramboden på Östermalm i Stockholm, hos K G Svenssons i Umeå, på Kutens Bensin på Fårö, på Kyrkvägen i Järbo i Dalsland, vid Dragonvallen utanför Hjortstorpsvägens kiosk i Örebro samt utanför caféet i Fornåsa i Östergötland. ”Automatic for the people” var den tidens moderna slogan.

Författare: Göran Willis