Torghandel

Torghandeln är lika gammal som städerna själva. I alla kulturer har torgen fyllts av stånd av mer eller mindre provisorisk karaktär där skilda varor utbjudits. I Sverige stod torghandeln ännu under 1800-talet för den huvudsakliga handeln med jordbruksprodukter. Landsortsbefolkningen från ett stort omkringliggande område begav sig, vanligtvis en dag i veckan, in till städerna och sålde där sina varor. Ofta skedde handeln direkt från de kärror de kört in varorna med. Genom torghandeln gavs stadsbefolkningen möjlighet att köpa sin mat utan mellanhänder. Men bönderna idkade även handel med varandra, eftersom olika gårdar producerade olika varor. I anslutning till livsmedelsförsäljningen såldes även hemslöjd och annat både av bönder och stadsbor.

På bilden syns Stortorget i Karlshamn, sent 1800-tal. Torggummorna där liksom annorstädes bar ännu vita hucklen. I många städer fick torghandeln flytta över till mindre centrala torg, medan stortorget med rådhus och flanerstråk fick bli ”fintorg”, men så skedde ej i Karlshamn.

Under det sena 1800-talet tog saluhallar och butiker allt mer över på torghandelns bekostnad. Detta skedde både på initiativ av stadens köpmän, som önskade få fasta platser för handel och på initiativ av myndigheterna, som önskade förbättra hygienen kring livsmedelshandeln. Handel med kött, fisk och mjölk utomhus förbjöds i de flesta städer under 1900-talets första decennier och målet var att få in all livsmedelshandel i rena och ändamålsenliga lokaler. För grönsaker som är betydligt mindre känsliga för värme och redan naturligt har kontakt med jord var dock toleransen högre.

Än idag förekommer torghandel med främst vegetabilier och blommor, som ett komplement till övrig dagligvaruhandel – i Sverige dock i mindre grad än i många andra länder. På senare år har torghandeln även fått ett litet uppsving genom intresset för ekologiskt och närproducerat.

Författare: Edward Blom