Folkvaruhusen

Sveriges första varuhus var Nordiska Kompaniet, men det var ett lyxvaruhus för samhällets överskikt – även om målgruppen kom att bräddades senare. De första varuhuskedjorna för hela folket hette Grand Bazar och American Bazar. Varor som tidigare fått köpas på ett antal olika specialbutiker samlades här under ett tak. Förebilden var bl.a. amerikanska Woolworths. Kvaliteten var inte alltid den bästa (epa används ju än idag i nedsättande betydelse), men utbudet var stort och priserna mycket låga.

American Bazar grundades av C.G. Turitz i Göteborg år 1909 och sju år senare köpte han även in konkurrenten. Verkligen fart tog det när NK:s ägare Josef Sachs under de svåra depressionsåren insåg att det vore idé att bli delaktig i lågprissegmentet och satsade pengar i Turitz verksamhet. Företaget döptes nu om till EPA (Enhetsprisaktiebolaget) och man började öppna varuhus över hela landet. Namnet kom av att man hade s.k. enhetspriser: ett fåtal olika prisnivåer på alla varor.

Lockade av EPAs framgångar grundade Åhlén och Holm dotterbolaget Tempo 1932. Här erbjöd man till stor del samma sortiment som moderföretaget sålde genom postorder. Under 1930- och 1940-talet byggdes sedan i rasande takt varuhus i Sveriges alla städer. De kom att bli en svår konkurrent till fackhandeln som protesterade. En statlig EPA-utredning tillsattes och det var nära att lågprisvaruhusen hade förbjudits. Räddningen för småbutikerna skulle istället bli att de började samverka i frivilliga fackkedjor.

På 1950-talet gav sig KF på allvar in i leken och kompletterade varje köpcentrum med ett Domus-varuhus. Nu inföll varuhusens guldålder som varade fram till slutet av 60-talet. Men även varuhusen råkade ut för nya utmanare: svenska och internationella butikskedjor. Konkurrensen blev svår, många varuhus fick slå igen och man talade om varuhusdöden. I slutet av 1970-talet fusionerades EPA med Tempo. Några år senare hade läget stabiliserats och de återstående Tempovaruhusen döptes om till Åhléns, vilket bara företagets flaggskepp hetat tidigare. De många Domus-varuhusen kom att omvandlas till gallerior eller läggas ner och idag finns bara några enstaka kvar, medan Åhlénsvarhusen åter blivit framgångsrika.

Varuhusen hade en hel del servicefunktioner. På bilden syns damfriseringen hos EPA i Norrköping, ca 1965.

Författare: Edward Blom