NK-skolan och annan personalutbildning

Runt sekelskiftet var detaljhandlarens praktiska yrke illa sett av många. När Josef Sachs väl hade gjort sitt val att satsa på branschen var han samtidigt fast besluten att höja detaljhandlarkårens status. En del av planen var att satsa på de anställda och intressera ”unga män ur goda familjer som fått en god utbildning”, gärna examen från Handelshögskolan. En annan del var att inom NK sörja för de ungas utbildning. Så såg NK-skolan dagens ljus.

NK-skolan startade redan på 1910-talet och var unik för sin tid i det att den överhuvudtaget fanns. Med Josef Sachs formulering syftade utbildningen till att:

höja de anställdas nivå, förbättra deras möjligheter till utkomst genom utveckling i yrket, att bereda kunderna trevnaden av att betjänas av en bildad och kunnig försäljare.

NK insåg att en sådan försäljare, som kan erbjuda NK-service och därigenom vara en god NK-representant, inte uppstår av sig själv. Utbildningsprogrammet omfattade först 16–18-åringar och gick i Borgarskolans regi. Efter önskemål från de äldre i ”NK-familjen” fick även de vara med.

Språk, ekonomi, etikett

Från början delades elverna in i två grupper. De i grupp A läste svenska, räkning, tyska och praktisk affärskunskap. I B-gruppen var tyskan utbytt mot välskrivning. Samarbetet med Borgarskolan upphörde 1923, eftersom de äldre inte kunde beredas plats. NK engagerade då herr Holmer, utbildad vid Prince School i Nordamerika, för att modernisera och leda utbildningsprogrammet. På Holmers inrådan kom juniorkursen att omfatta väl- och rättskrivning, räkning, engelska, NK-etikett, varukännedom och det nya ämnet försäljningsteknik. De äldre läste endast försäljningsteknik och NK-etikett. På 1930-talet blev Ragnar Engström chef för NK Undervisning. NK-skolan ägde rum under betald arbetstid, till skillnad från frivilliga språkstudier efter arbetstid.

NK-skolan annonserades i dagspressen. En annons från 1943 berättar att utbildningsprogrammet ”även riktar sig till ungdom, som önskar erhålla en grundlig utbildning för detaljhandelsyrket över huvud taget”. NK-skolan var alltså inte längre enbart till för de NK-anställda för en karriär inom NK. NK-skolan hade utvecklats till något som hela detaljhandelsbranschen kunde dra nytta av. Förutom den teoretiska undervisningen omfattade utbildningen även betald praktik.

Studieresor och Hvitfeldtska

En annan möjlighet till utbildning initierades genom Ragnar Sachs och A. Wennbergs fonder för utomlandsförkovran. Även ett program för personalutbyte med utländska företag fanns. Utbytet hade inletts med Sachs egna resor för att studera varuhusfenomenet på plats i England, Frankrike och Amerika. På 30-talet hade vinden vänt så tillvida att personer från utländska varuhus nu kom till Stockholm och Hamngatan för att studera NK-varuhuset med alla dess moderna lösningar beträffande teknik och logistik.

Numera, då det allmänna kan erbjuda en betydligt mer omfattande grundutbildning än det kunde 1902, har den allmänna skolgången tagit över en del av det som NK-skolan erbjöd. Även detta att blanda teori och praktik. Med start 1988 var NK Göteborg involverade i en försöksverksamhet med Affärslinjen på Hvitfeldtska gymnasiet. Av den treåriga utbildningen förlades 40 % till ett detaljhandelsföretag i Göteborg. Förutom praktik fick eleverna även delta i företagets interna utbildning.

Att sörja för de anställdas utbildning har utan tvivel varit en god investering, såväl för NK som för de anställda. Josef Sachs föresats att därigenom höja kårens status har också nått framgång. Därom vittnar intresset för detaljhandeln i grund- och gymnasieskolor landet runt.

Författare: Martin Olsson