Karungi som handelscenter

Karungi i Tornedalen var en liten ort som vuxit upp kring ett litet kapell under 1700-talet. På grund av historiens nycker kom denna obetydliga by att under två år inneha Europas största post och vara ett ytterst viktigt handelscentrum.

När stambanan nådde Tornedalen några år in på 1900-talet vågade man inte dra den enda fram till riksgränsen mot Finland, då en del av Ryssland. Rysk järnväg fanns redan fram till gränsen och den svenska militären ansåg att det skulle bli för lätt för Ryssland att ockupera de Sverige ifall de hade järnväg hela vägen. Samtidigt fann man det viktigt att knyta samman Tornedalen med övriga riket för att försvenska det. Dessa motstridiga viljor gjorde att Norra stambanan kom att sluta i Karungi dit den nått 1913.

När första världskriget bröt ut delades Europa i princip av i två delar som inte kunde kommunicera med varandra och enda luckan i barriären fanns i Tornedalen. Här kunde varor, post och persontransporter från Västa Europa över Sverige nå fram till det östra. För de allierade England, Frankrike och Ryssland var detta hål enormt viktigt för att kunna skicka brev och besöka varandra. För handeln var det inte mindre viktigt r kunna upprätthålla tranpsorter mellan öst och väst.

Den lilla orten var plötsligt mitt i händelsernas centrum. 2.000 hästar och en del bilar gick i skytteltrafik mellan Karungi och Haparanda och vidare över älven till Torneå på finska sidan. Ett provisoriskt samhälle med tull, post, affärer och flera hotell (däribland ett Grand Hotel och ett centralhotell), byggdes upp på nolltid. Hus demonterades i kringliggande områden och återuppfördes i Karungi. Postkontoret blev Europas största med 13.000 kg. Över 500 flyktingar passerade dagligen, krigsfångar utväxlades. Affärsmän, diplomater, storfurstar, krigskorrespondenser och spioner blandade sig med norrländska bönder, hantverkare och finska körsvenner. Svenska värnpliktiga och tulltjänstemän försökte uppehålla lag och ordning.

Genom transporterna, lokalhyror, smuggling och förnödenheter till alla resande skapades på kort tid stora förmögenheter och Karungi jämfördes med guldrushens Klondyke.

På bilden syns Karungi Handelshus och där bredvid Stockholms Handelsbank som även inrymmer ett kejserligt tyskt vicekonsulat.

Uppståndelsen upphörde lika snabbt som den kommit. 1915 nådde stambanan, som börjat byggas i blixtfart under handelsboomen, fram till Haparanda och en stor del av aktiviteterna flyttade dit. 1918 tog världskriget slut. Karungi blev bara en ort man åkte förbi. Idag minner endast det gamla förfallna stationshuset om åren i rampljuset.

Författare: Edward Blom