Tankar om handel

”Skeppen från Kyrene kommer till oss med silphion och oxhudar och från Hellesponten för de med sig tonfisk och insaltad fisk av alla slag, från Italien gryn och nötkött. Syracusae levererar grisar och ostar, Egypten segel och papyrus. Från Syrien får vi rökelse och från Kreta cypressträ till våra gudar, i Libyen kan man köpa elfenben, från Rhodos kommer russin och torkade fikon, från Euboia päron och feta får. Från Frygien kommer slavar, från Arkadien soldater, från Pagasai onyttiga drängar. Paphlagonien levererar kastanjer och mandlar, Fenicien dadlar och fint vetemjöl, från Karthago kommer mattor och brokiga kuddar.”

Den grekiske skalden Hermippos beskriver handeln i Athens hamnstad Pireus för 2 500 år sedan.

”En handelsman måste ofta utsätta sig för livsfara. Stundom ute på havet, stundom i hedniska länder och nästan jämt bland främmande folkslag. Därför måste handelsmannen ständigt tänka på att uppföra sig väl på de platser han råkar befinna sig.”

Konungs skuggsjá, en nordisk handbok från 1200-talet

”Ty så har den gudomliga försynen ordnat det, att människorna underhåller varandra genom ömsesidigt utbyte av varor, då olika förmåner av naturen är dem beskärda. Somliga har överflöd på fisk, andra på vilda djur, andra åter på åkerfält, för att glatt kunna leva tillsammans med varandra, så att de just i olikheterna av sina produkter finner anledning till en angenäm och glad användning av livets goda och en eftersträvansvärd enhet i sinnena.”

Olaus Magnus, svensk kyrkoman och författare, 1555

”Handeln botar fördärvliga fördomar; det är nästan en allmän regel, att varhelst det finns milda seder, finns det handel, och att varhelst det finns handel, finns det milda seder. Man bör alltså inte förvåna sig över att våra seder är mindre grymma än de var förr. Handeln har lett till att kännedomen om alla folks seder har trängt in överallt: man har jämfört dem med varandra, och därav har framgått stora fördelar. Handelns naturliga effekt är att leda till fred. Två nationer som driver handel med varandra gör sig ömsesidigt beroende. Om den ena har intresse av att köpa, har den andra intresse av att sälja, och alla förbindelser är grundade på ömsesidiga behov.”

Montesquieu, fransk filosof, 1748

”Det går an, tänker någon, att i en folkrik, florerande och till seder ofördärvad nation släppa handelsrörelsen fri. Men hos oss där ingalunda av dessa predikater torde få rum, vore detta att äventyra hela samfundets bästa. Den busen är vi nog länge skrämda med. Låt oss se vad skäl ligga häruti. Är det icke tvång i näringar och rörelse, som hindrar våra arbetares tillväxt? Bojor, som ingen folkrik nation i världen bära eller kan bära, utan att inom ett halvt sekel bliva lika fattig på folk med oss. Vad annat än det samma tvånget är, som hindrar vårt flor, som dödar vinningslystnaden och som hjälper den ene medborgaren att kliva den andre på axlarna?”

Anders Chydenius, finlandssvensk präst och liberal politiker, 1765

Vilka spetsfundigheter som handelsmännens egenintresse än kan ge upphov till, är sanningen att alla näringsgrenar bör vara fria, lika fria och fullständigt fria; att det system, som vissa moderna politiker tror främjar det nationella näringslivet genom att förbjuda import av utländska industrivaror, är en ren illusion; att detta system bara gör alla näringsgrenar till varandras fiender, genom att ge näring åt hat och krig mellan nationer. Sanningen är att vi genom att vilja skada andra bara åstadkommer skada för oss själva, inte bara genom att det är så lätt för andra länder att vedergälla, utan ännu mer genom att vi beröva vårt eget land den ovärderliga fördelen av fri handel.”

Jacques Turgot, fransk ekonom och politiker, 1773

”Handelns anda kan genom sin natur inte bestå tillsammans med kriget. Därför ser sig staterna tvingade – låt vara inte av moraliska skäl – att befrämja fredens nobla sak och att, var än ett krig utbryter, ingripa medlande alldeles som om de befann sig i ett faktiskt förbund.”

Immanuel Kant, tysk filosof, 1795

”Stiger man i övra våningen till Lloyd’s kaffehus – denna dunkla oansenliga medelpunkt för världens handel – och ställer sig på en av balkongerna, så har man hela tavlan under sig, och det förvirrade, från byggnadens väggar återskallande sorlet av denna mängd röster och språk slår örat nästan som bullret av ett vattenfall. Här har jag stått hela timmar – den enda betraktande lätting jag kunnat märka – drömmande över den sysselsatta skaran, som rör sig för min blick, och har lärt mig att ej undra över deras iver, över den uppmärksamhet, som spänner alla deras muskler, över deras käcka, djupa, liksom efter varje vinst spejande blick, då jag betänkte, att ett ord, ett handslag, ett par rader skickar seglare över alla hav och kanske i ödemarkens djup lastar kamelen – öknens skepp, såsom araben honom kallar.”

Erik Gustaf Geijer, svensk historiker och författare, 1809

”Jag ser i frihandelsprincipen en grundsats, som i den moraliska världen ska verka på samma sätt som tyngdlagen i universum. Den ska föra samman människorna, upphäva motsättningarna i fråga om tro, ras och språk, och förena oss alla genom den eviga fredens band.”

Richard Cobden, brittisk politiker, i kampanjtal för den engelska frihandelsreformen 1846

”Handelsfriheten hade burit frukt, och under dess flagga hade slöjder och näringar uppblomstrat till nytt liv. Överallt hörde jag samma talan av alla klasser: välståndet var allmänt där, var i stigande. Den bleka nödens anlete, som förr hade synts mig så förfärande, det såg jag ej mer så som förr.”

Fredrika Bremer, svensk författare, i Aftonbladet 1852 om resultatet av den engelska frihandelsreformen 1846

”Det fordras blott en hastig blick på allt vad vi behöva, allt vad vi varje dag, varje stund begagna, på alla de ansträngningar, alla de omflyttningar som härtill varit nödvändiga, för att övertyga oss om att miljoner människor varit verksamma och arbetat för att bereda oss dessa förmåner. Och tanken nästan svindlar, då den söker genomlöpa alla dessa oräkneliga kombinationer som därvid uppkommit. Och likväl har allt detta skett, utan våld, utan förtryck, utan att någon lidit orätt. Men hur skulle väl något sådant varit möjligt, om ej en stor, mäktig och sann grundsats varit den verkande kraften, den ledande tanken som ordnat det hela?! Och denna stora grundsats, denna fruktbärande tanke som allena förmått frambringa allt detta, den heter: frihet – frihet i avtal – frihet i handling.”

Johan August Gripenstedt, svensk liberal finansminister, 1866

”Det är med tullar som med rustningar: man vet att det är ett utdömt och farligt system, men man saknar kraft och mod att lyfta kärran ur de gamla hjulspåren, fast vägen bär rakt ned i dyn.”

Elin Wägner, svensk författare, 1930

”Det är just handeln, som har att med hjälp av de nutida kommunikationerna slå de ekonomiska bryggorna mellan de växande behoven och medlen att täcka dem, samt mellan produktionslivets olika element. Det är i själva verket handeln, som på grund härav kommer att fungera som det ekonomiska livets drivande kraft. Endast det som handeln förmår föra in i konsumenternas hushåll eller på annat sätt låta komma till en för människorna nyttig användning kan bli föremål för en ekonomisk tillverkning. Handeln måste vara den mest dynamiska, den mest kraftladdade, den mest vakna och på konsumtionens skiftningar skarpast aktgivande huvudgrenen av ekonomisk verksamhet.”

Anders Örne, en av konsumentkooperationens pionjärer och socialdemokratisk politiker, 1937

”Det mest lovande medlet för att uppnå och säkerställa varje slag av välstånd är konkurrensen. Den ensam leder till att de ekonomiska framstegen kommer alla människor till godo, i synnerhet i deras funktion av konsumenter, och till att alla fördelar som inte är ett omedelbart resultat av högre prestationer bringas ur världen.”

Ludwig Erhard, tysk ekonom och ledande kristdemokratisk politiker, 1957

I urval av: Anders Johnson

Författare: Anders Johnson