Från vice-vd för Köpmannaförbundet till framstående konstnär – Om Axel Bengtsson

Han var en känd profil under 1940- och 50-talen i köpmannakretsar: Axel Bengtsson, civil¬ekonom, handelslärare, organisationschef och småningom vice vd i Sveriges Köpmannaförbund. Det sägs att han har ”ruskat om åtminstone en generation köpmän”. Det märkliga är att han efter sin pension fick stora framgångar i en helt annan bransch. Han började måla och gjorde en andra karriär under de sista elva åren av sitt liv. Han ses idag, 30 år efter sin död, som en av de stora i den svenska äktnaiva målartraditionen.

Axel Bengtsson var smålänning, född i Nässjö 1905. Han växte upp i en borgerlig miljö. Fadern var lanthandlare och startade sedermera en liten hotellrörelse i staden. Modern drev ett konditori i Nässjö. Axels morfar kom från Skottland och tog anställning vid pappersbruket i Röttle by vid strandsluttningen mot Vättern, söder om Gränna. I moderns föräldrahem i Röttle tillbringade Axel sin ungdoms somrar. Efter skolgång i Nässjö tog han studenten på Handelsgymnasiet i Göteborg och studerade sedan till civilekonom vid Handelshögskolan i Göteborg.

Lärare för köpmän

Axel Bengtsson värvades 1938 som handelslärare till Köpmannainstitutet i Stockholm. Det var då nystartat och ingick som en fristående utbildningsorganisation inom Sveriges Köpmannaförbund. Köpmannainstitutet motsvarade närmast en slags folkhögskola med kursverksamhet för olika branscher. Många kurser hölls ute i landet. Axel Bengtsson berättar i en intervju i tidningen Köpmannen, 1968:

Jag beundrade köpmännens ambition och energi att lära något nytt. Jag tänker särskilt på förhållandena i Norrland. Där hände det att folk åkte 20, 30, 40 mil för att vara med på en kurs en kväll. Det var sällan en sittplats var tom i kurslokalen. Trots bristande insikt och kunskap fanns det ovanligt många fina människor i den gamla stammen av handlare. De betydde mycket för sin bygd, även rent kulturellt.

Missionär för den enskilda handeln

Under tiden på Köpmannainstitutet skrev Axel Bengtsson flera läroböcker i ämnen som affärsetik, reklam, försäljningsteknik och varukännedom. Som lärare var Axel Bengtsson öppen och folklig, satte sig inte på några höga hästar. ”Han var intensiv. Det han sa skulle gå in i skallen”, berättar en kollega från den tiden. Axel var sparsam till sin natur. Men han framträdde med frisk självironi, raljerade gärna med sin snålhet och gjorde affär av att vara smålänning, till råga på allt med skotsk härstamning.

År 1947 kallades Axel Bengtsson till Sveriges Köpmannaförbund som organisationschef och blev småningom vice vd. Hans tunga insats där var hans missionärskap för den enskilda handeln, att höja den kunskapsmässiga och etiska standarden i branschen och öka sammanhållningen i leden. Han var ständigt på resande fot som föreläsare. Han höll kurser, köpmannadagar, diskussions- och propagandamöten. ”Det finns nog inte en plats mellan Smygehuk och Korpilombolo som jag inte har besökt”, sade han senare i livet. ”Mitt hjärta hade jag hela tiden på utbildnings- och upplysningsområdet. Jag kände mig alltid som lärare och – ja, kanske litet grand som predikant”.

En hjärtattack förändrar allt

Under några månader 1961 reste Axel Bengtsson runt i USA för att studera den nya butikskulturen med snabbköp och stormarknader. Han var mitt uppe i en intensiv verksamhet med nya projekt när hans hjärta strejkade. Han drabbades av två hjärtinfarkter och tvingades upphöra med allt arbete efter den andra infarkten. 1965 fick Axel Bengtsson förtidspension.

Det var en ren slump att Axel Bengtsson började måla, när sysslolösheten som sjukpensionär började gå honom på nerverna. Den avgörande impulsen kom efter det att hans sonhustru ”glömt kvar” en enkel färglåda vid ett besök hemma i Axels bostad. Första tiden blev det mest försök med akvarellfärger, en del små iakttagelser från naturen, sagobilder och små landskapsstudier. En god vän – ”en riktig konstnär” – som såg Axels första försök att måla, uppmuntrade honom att fortsätta och gav honom det goda rådet att teckna ned minnesbilder från sin småländska barndom. Axel fann att gouache och tempera passade honom bättre och hans första målning i den nya tekniken blev ett småländskt bondkalas. Sin särart fann han nu förbluffande snabbt. Bilderna flödade fram ur minnet: trädgårdsfester, begravningståg, bröllop, bondauktioner, barndop, bönemöten och högtidskalas.

Stor konstnär

Redan sommaren 1967 visade Axel sina bilder på en liten utställning i Gränna. Här uppmärksammades han av en entusiastisk småländsk konstkritiker. Våren därpå ordnades en separatutställning med ett 40-tal målningar på länsmuseet i Jönköping. På några få år fullbordades Axel Bengtssons märkliga förvandling till en av våra främsta äktnaiva målare.

Axel Bengtsson var medveten om sin egenart och rädd att den skulle försvinna om han ”lärde sig” något. Han slog bort alla råd om att pröva nya stilar eller att skola sig. Han var inte mycket för självanalyser, men framhöll att det viktigaste för honom var att fånga en stämning. Hans minne för detaljer var enormt och hans bildberättelser kan därför också ses som tidsdoku¬ment från det småländska livet i helg och söcken under 10- och 20-talen – en parallell till Josabeth Sjöbergs akvarellinteriörer från 1800-talets Stockholm.

Elva målande år

”Mina hjärtinfarkter är nog det bästa som hänt mig!”. Så drastiskt uttryckte sig Axel Bengtsson när han var mitt uppe i sin nya karriär som målare. Han förunnades elva år av rikt konstnärligt skapande. Han kämpade ständigt med sitt dåliga hjärta, men tyckte själv att hans finaste bilder kom till under perioder av stark ångest. Trots vacklande hälsa gjorde Axel över 500 målningar, fem litografier och fem serigrafier, och han gladde sig mycket över den spridning hans verk fick med de grafiska bladen. Han var en eftersökt utställare och deltog under sina aktiva målarår i ett 50-tal utställningar, även i internationella sammanhang, bland annat i utställningar av naiv konst på Louisiana utanför Köpenhamn och Ateneum i Helsingfors 1972-73 och Svenska Kulturhuset i Paris 1974.

Sommaren 2007 planeras en stor utställning av Axel Bengtssons verk på Jönköpings läns museum och i anslutning därtill turnerar utställningen till flera andra museer runt om i landet. Samtidigt utkommer en bok om Axel Bengtsson med en omfattande presentation av hans konstnärliga produktion.

Författare: Björn Axlund