Fernando di Luca tog Italien till Sverige

Jag var utbildad kamrer och hade en färdig framtid på bank, men för mig hade ett sånt jobb varit detsamma som att gå i kloster och det var otänkbart. Jag ville till England för att lära mig språket, men hamnade i Sverige och blev kvar.

I Stockholm blev det första arbetet diskare på Grand Hôtel.

– Det var ett bra jobb, för man fick betalt direkt. För pengarna gick jag och min italienska vän och dansade. Jag ville träna på min engelska och på dansställen som Skansen och Nalen kunde man möta personer att öva med. Om man kunde dansa, som jag kunde, så var det lätt att få kontakt.

År 1963 fick Fernando anställning som portier på hotell Scandic Malmen vid Medborgarplatsen. Här blev han snabbt en spindel i nätet.  Med ett utmärkt ansiktsminne och servicesinne hjälpte han gästerna med stora som små behov. Han började nu få ett stadigt liv i Sverige; och på Hotell Malmen träffade han Louise som han1969 gifte sig med och skaffade familj. Men det fanns saker han saknade från Italien; sin mammas mat och en känsla av självständighet.

– En viktig grund i min mammas, och i all italiensk mat, är ju olivolja. I Sverige vid den här tiden såldes den bara som laxermedel på apoteket. Jag började försöka sälja in olivolja till livsmedelskedjorna Vivo, Favör och ICA men de trodde inte på den. Vad kunde jag, ”en portier på Malmen”, lära svenskarna om olja? Då erbjöd jag istället majsolja, en mycket billigare olja som visade sig vara mer intressant, men för att de skulle våga satsa ville de veta hur stor efterfrågan på oljan verkligen var. Jag hade en lista på olika butiker i Stockholmsområdet och besökte alla. Sjuttio procent visade sig vara positivt inställda, vilket övertygade livsmedelskedjorna. Jag skrev kontrakt 1971 med dem för att sälja majsolja, som jag köpte från en italiensk producent med namnet Zeta. Jag registrerade det namnet i Sverige och ändrade om loggan till den gula formen med svart text som vi använder än idag.

Efter oljan började han titta på erbjudandet av pasta i Sverige. Vid mitten av 1970-talet var cirka 75 procent snabb- och idealmakaroner, 10 procent var spagetti och resterande var importvaror. Men han saknade en större variation och kvalité. 1974 introducerade Fernando Di Luca den italienska pastaproducenten Barilla till samma kedjor som tidigare tagit in majsoljan.

– Sättet jag sålde in det på var genom att låna en mapp från en handelsresande säljare med diabilder som visade upp den ”italienska livsstilen” bland annat med bilder på grön tagliatelle och grön lasagne. Jag sålde in bilderna till tidskrifter som Femina och Damernas Värld och tog sedan med artiklar som skrevs där till inköparna på livsmedelskedjorna. De nappade och Barilla blev ganska snabbt jättestort.

Framgången med majsolja och Barilla ledde till att livsmedelskedjorna samma år även vågade satsa på olivoljan – den röda tråden i all italiensk matlagning – och Zeta Olivolja Extra Vergine lanserades.

Tillväxten gjorde att Fernandp Di Luca 1997 förhandlade till sig ensamrätt till namnet Zeta i hela Skandinavien och att det även registrerades i hela Europa. Han var länge ensam i företaget. Först 1985, när det italienska köket blivit allt mer intressant på den svenska marknaden, kunde han anställa. Nu växte företaget snabbt, men det var inte vem som helst som fick jobb hos Fernando Di Luca.

– Duktiga och hängivna medarbetare på alla positioner är jätteviktigt för att kunna utveckla företaget vidare. Min närvaro är och var av stor vikt, men jag behövde också ge ifrån mig vissa uppgifter till personer vars yrkeskunnighet jag litade på. Samtidigt som företaget gav mig den frihet som jag sökte så krävde, och kräver det, ett stort engagemang.

1990-talet blev händelserikt för Fernando Di Luca och Zeta; 1990 lanserades den första rapsoljan och 1993 kom balsamvinägern. År 1997 avslutades samarbetet med Barilla då de märkt hur framgångsrika den nordiska marknaden var och startade upp ett eget nordiskt säljkontor. Två år senare, 1999, startade Zeta ett samarbete med Giuseppe Grappolini, tillverkare av traditionell italiensk olivolja med mycket hög kvalité och med ett pris som var tre gånger högre än genomsnittspriset för att markera mot lågprisalternativen som kommit in på marknaden. —. År 2000 ville den italienska olivoljeproducenten Bertolli köpa upp företaget, men Fernando Di Luca vägrade:

– När Bertolli låg på oss om uppköp, samtidigt som lågprisoljan ökade, bemötte vi det med kunskap. Vi anordnade olivoljeskolor, tryckte upp broschyrer och gjorde kampanjer för att öka kunskapen hos kunderna om hur mycket en olivoljas kvalité påverkar maten. Och det gjorde att vi klarade oss.

Under 2000-talet breddades sortimentet med italienska produkter som bland annat en egen pasta, antipasti, bönor och parmesan.

En av de stora utmaningarna i företagets historia kom 2002 med den så kallade PAH-skandalen i Sverige. Upprinnelsen var att det i Norge och Danmark genomfördes tester där de sökte efter polyaromatiska kolväten, PAH, i olivolja. Livsmedelsverket i Sverige tog okritiskt emot resultaten från analysföretagen utan att granska metoderna och upptäckte inte att labben inte var ackrediterade. SLV gick ut med ett larm om att Zeta olivoljor innehåller PAH – vilket senare visade sig vara felaktigt. Fernando Di Luca stämde Livsmedelsverket för förtal och fick 2003 upprättelse och ersättning.

År 2007 utökade företaget sitt varuerbjudande och blev mer av en medelhavspecialist med fetaost, haloumi, kalamata oliver och olika charkuterier. Under 2000-talet har Fernando Di Luca författat ett flertal kokböcker, bland annat böckerna O liv! om den italienska matens hälsoeffekter, samt Mitt Medelhavs kök som Di Luca skrev med Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovaskulär prevention och chef för livsstilsmottagningen på hjärtkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset.

Idag har Di Luca lämnat över det operationella ansvaret till sina barn, som driver företaget vidare. Men han är fortfarande aktiv inom företaget. På frågan om vilka tips han vill ge till unga entreprenörer som vill starta företag idag kommer svaret snabbt och kristallklart:

– Med långsiktighet, ihärdighet och en stark tro på sin idé kommer man långt. Därefter måste du ständiga bekräfta för din omgivning att du är kunnig. När du sedan väl lyckats med din idé blir du aldrig ledig eftersom drivkraften måste bestå av passion, envishet och en besatt glädje av att få jobba hårt. Din idé måste vara ett kall.