Koncentrationstendenser i detaljhandeln under de senaste 30 åren

Att beskriva koncentrationen inom detaljhandeln från 1970-talet är komplicerat. Nedlagda livsmedelsbutiker och ett mer likriktat utbud är inte hela sanningen. Hur har egentligen koncentrationen inom detaljhandeln sett ut?

Koncentration och tillväxt

Enligt Olof Moback har antalet butiker i Sverige ökat efter 1970. År 1973 fanns ca 34.000 butiker och 1990 ca 38.000. Antalet butiker inom dagligvaruhandeln har däremot minskat från 11.000 till 8.000 under samma period. Trenden har fortsatt även efter 1990. Enligt Handelns Utredningsinstitut var antalet detaljhandelsföretag 1997 nästan 59.000. Ökningen av butiker och företag har framförallt skett inom fackhandeln. Det är således främst inom dagligvaruhandeln som det skett en koncentration. Både inom dagligvaru- och fackhandel har antalet stora butiker ökat. Den genomsnittliga butiken har blivit allt större. En bidragande faktor är ökningen av stormarknader, där antalet växte med 130 % mellan 1970 och 1990-talets slut. Ett mindre antal butiker och företag står för en allt större del av försäljningen. Ett fåtal företag har genom denna utveckling blivit mycket starka aktörer. Makten över varuhandeln har koncentrerats. En annan koncentrationstendens är geografisk. Inom dagligvaru- och fackhandel har butiker i glesbygd och på mindre orter försvunnit. Butiker har också flyttat från orters traditionella centrum till deras utkant och där har även olika typer av stormarknader uppkommit. Men stadskärnan saknar inte betydelse för handeln. Vad som däremot försvunnit är butiker i områden mellan centrum och ortens utkant. Handeln har alltmer förlagts till centrum eller ett eller ett par köpcentra.

Butikskedjornas stora betydelse

Expansionen av butikskedjor har också medfört en form av koncentration. För kunden innebär kedjorna, vare sig de utgörs av ett enda företag eller är sammansatta av flera, att utbudet koncentreras. Totalt är utbudet enormt jämfört med förr. Men samtidigt som inköp och marknadsföring samordnas minskar möjligheten att köpa varor från många producenter. Fördelen är att priset blir lägre än det annars skulle ha varit. Kedjornas frammarsch har inte motsvarats av en lika stark koncentration av ägandet. Enhetliga kedjor med en tydlig ägare har blivit vanligare, t.ex. H&M och Stadium. Många företag är emellertid fortfarande ägda av den enskilde köpmannen. Ett bra exempel är ICA. ICAs verksamhet har sedan 1970-talet blivit mer enhetlig. Men butikerna ägs och sköts ytterst av enskilda ICA-handlare.

Internationella jättar

Överlag har det skett en betydande koncentration av detaljhandeln under de senaste decennierna. Finns det något som talar för att koncentrationen inte fortsätter? Tveksamt! Nästa steg, som redan påbörjats, är att företagen blir eller köps av internationella jättar. Ökad reell konkurrens kombinerad med internationalisering och IT kan dock utmana dessa koncentrationstendenser. Redan i dag är fristående företag som t.ex. Bergendahls och Lidl på frammarsch inom dagligvaruhandeln. Samtidigt medför individualiseringen av samhället en allt mer differentierad efterfrågan och möjligheter för mindre specialiserade aktörer. Både internetföretag och butikskedjor kan utnyttja detta. I Stockholm avser exempelvis ett företag att försöka etablera en kedja av dagligvarubutiker med betoning på kvalitet snarare än priser. En ev. upplösning av apoteks- och alkoholmonopolen kan också skapa nya möjligheter, dels för nya aktörer, dels för glesbygdshandelns möjlighet att överleva. Det småskaliga kommer inte att dö, men handeln kommer att domineras av jättar som konkurrerar med låga priser.

Författare: Fredrik Sandgren