Revolution i handeln – kunderna släpps lösa i butiken

Hösten 1946 ansåg ledningen för Konsum Stockholm att bristen på personal i butikerna skapade oacceptabla väntetider för kunderna. Uppsvinget efter kriget i industrin drog till sig allt fler arbetare. Svårigheterna att rekrytera personal till butikerna ökade. Allt fler kvinnor sökte sig ut på arbetsmarknaden. Butiksstängningslagen begränsade öppettiderna. Det innebar att många kunder skulle expedieras under kort tid vid dagens slut

Något måste göras för att minska väntetiderna. Lösningen var inte högre löner och mer personal. I ställer gällde det att driva ett rationaliseringsarbete för att hålla kostnaderna nere och ändå snabba upp expedieringen.

Höjd levnadsstandard

I Stockholmsföreningen var Vitalis Johansson, bror till Albin Johansson, en drivande kraft. Redan 1935 hade han börjat experimentera för att underlätta för kunderna. Han utverkade bl.a. tillstånd att sälja kött och specerivaror i samma lokal, i s.k. hallbutiker. Grupper av butiker samlades under ett tak, var och en med egen ingång, vilket underlättade för kunderna. Lösningen låg också i att paketera och förarbeta så mycket varor som möjligt.

Medan experimenten pågick studerade en delegation från KF, med affärschefen Albin Johansson i spetsen, självbetjäning i USA. Inte minst Piggly Wiggly®, den första butikskedjan med självbetjäning grundad i Memphis, Tennessee 1916 av Clarence Saunders.

Albin Johansson var en hängiven förespråkare för utveckling av en mer rationell detaljhandel. I en artikel 1947 ”Ökad effektivitet – höjd levnadsstandard”, konstaterade han att de nya butikerna var ett betydelsefullt led i ansträngningarna att förbättra villkoren för hela folkhushållet.

Självbetjäning blev Snabbköp

År 1946 tillsatte KF och Konsum Stockholm en kommitté för utveckling av självbetjäning. Arbetet koncentrerades till förberedelser för att ställa om snabbköpet på Odengatan 31 i Stockholm. Till kommittén knöts Henry Nilsson, som återkommit till KF efter att ha studerat i USA och arbetat fem år i amerikansk detaljhandel. Han var väl insatt i de fördelar som kunde åstadkommas med självbetjäning; snabbare inköp, minskade köer, ökad försäljning per anställd, lägre kostnader och prissänkningar. Han blev specialisten som i olika sammanhang pläderade för self-service.

Stort psykologiskt motstånd måste övervinnas kring införandet av självbetjäning. Ordet självbetjäning ansågs ha negativ klang. Nu skulle man inte längre bli betjänad utan göra jobbet själv. Efter en namntävling döptes de nya butikerna till ”Snabbköp”, vilket blev kooperationens varumärke för dessa butiker. Det skulle gå snabbt att handla.

Förpackningar, förpackningar

Den mest avgörande frågan var förpackningar. Kommittén granskade hela sortimentet för att se vad som var förpackat och vad som skulle gå att relativt enkelt förpacka. Skulle butikerna göra skäl för namnet Snabbköp måste man lösa paketering av även charkuterivaror, grönsaker och bageriprodukter. KF köpte in paketeringsmaskiner från USA, liksom kyldiskar för charkuterivaror. Senare tillverkades kyldiskar och annan butiksutrustning av KFs industrier. Mjölk blev en verklig knäckfråga. Länge behölls mjölkbutikerna. Mjölk såldes också i glasflaskor eller i mjölkautomater, där kunden tappade upp önskad mängd i medhavd mjölkkanna. Det skulle dröja till 1954 innan ett mejeri packade mjölk i Tetra Pak

Kooperationen tog ledningen

Den 24 april 1947 återinvigdes nya Konsum Snabbköp på Odengatan 31. Butiken blev en succé. Den blev startskottet till den mest genomgripande förändringen av varudistributionen i Sverige. Hela varukedjan från tillverkare till konsument påverkades. Det tvingade fram en utveckling av förpackningar, information om varor och priser, butiksutrustning, m.m. Personalens och kundernas beteende måste förändras. Henry Nilssons övertygande framträdanden på stämmor, kurser och konferenser minskade motståndet mot självbetjäning inom föreningarna. Konsumentkooperationen tog en ledande position i butiksutvecklingen. 1954 hade 1.881 butiker av drygt 30.000 butiker i Sverige självbetjäning. 1.140 tillhörde kooperationen, som totalt hade 8.077 butiker. 741 tillhörde enskild handel.

Författare: Bengt U. Strömberg