Kära gamla konsum

Det var inte så länge sedan som varje by eller samhälle med självaktning hade minst två livsmedelsaffärer. Alltid en Konsum och nästan alltid dess konsumentpolitiska motpol ICA.

Idag har ICA vunnit den matchen men frågan är om inte den mest konservativa anhängaren av privathandel ändå kan hålla med om att Konsum idag saknas i landskapsbilden. När jag kom till Fårö första gången i mitten av sjuttitalet, fanns på denna lilla ö två Konsumbutiker. Kanske inte så roliga men de fanns där när man behövde dem. Konsums mjölk eller smör eller falukorv var inte sämre än ICAs. Konsumbutikerna på den här tiden kändes som en del av samhällsservicen, något man tog för givet, precis som Postkontor, Telefonkiosker och Systembolag. Nu är båda Konsumbutikerna nedlagda och Fåröborna och vi sommarturister får tränga ihop oss inne i Nyströms ICA. Bor man en bit ifrån och inte har bil har det definitivt blivit sämre.

”Civilisatorisk faktor”

När Fredrik Böök åkte norrut i sin Cadillac på trettiotalet på jakt efter den svenska folksjälen ansåg han att Konsumbutikerna var ett tecken på den nya tiden;

Har det inrättats en konsumbutik i en by som man är förtrogen med, så föranleder det inga närmare reflektioner, även om man finner det förenligt att gå dit; men när man, var gång man korsat en djup skog eller en öde myr, ser de gula eller vita fasaderna lysa mot sig ur bebyggelsen och kastar en blick in genom de klara fönstren på den blanka, obelamrade disken, så går det upp för en, vilken mäktig insats denna organisation gjort runtomkring på hela den svenska landsbygden. Jag bekänner det med blödande hjärta, ty jag har själv stått bakom disken i en gammaldags lanthandel, jag minns hur trivsamt det kunde vara med den gemytliga oordningen och de blandade dofterna, jag är fortfarande inte okänslig för det nu försvinnande systemets behag. Men det nya är bättre, det vore oärlig romantik att bestrida det. Man behöver bara ha ögon att se med för att begripa, att kooperationen utgör en civilisatorisk faktor ute på landsbygden, framförallt i de fjärran trakterna och ödemarkerna.

Så kunde det låta när den kulturkonservative Fredrik Böök prisade etableringen av moderna Konsumbutiker på vischan. Föga anade han att samma kooperation, som han prisade som civilisatorisk, femtio år senare skulle medverka till det svenska samhällets centralisering. Ett första steg togs när man på sextitalet anammade det amerikanska bilsamhällets shoppingkoncept – stormarknaden – och startade OBS! Stormarknad i våra större städers utkanter. Sakta men säkert, en efter en blev de små singelbutikerna marginaliserade.

Konsumenternas fel

Och återigen måste man fråga sig om det faktiskt inte är vi konsumenter som är de stora bovarna i dramat. Åker man till en stormarknad på lördagen och veckohandlar, har man ingen rätt att beklaga att de trevliga småbutikerna läggs ner. Så går det naturligtvis. Det finns en amerikansk bildekal som på något sätt summerar problematiken: ”SUPPORT YOUR LOCAL DENTIST – EAT CANDY!” Något att tänka på eftersom det fortfarande finns en och annan tapper handlare, som håller de stora drakarna stången med hjälp av service, kunnande och kunder som uppskattar en närbelägen butik. Det finns de som tycker att denna lilla mötesplats är så viktig att priset på varorna spelar mindre roll. Som tycker att den dagliga shoppingen hemmavid är guld värd – oavsett om det står ICA, Konsum eller Närlivs på skylten.

Författare: Göran Willis