Från lösvikt till paketerat

Långt in på 1930-talet såldes det mesta i våra livsmedelsbutiker styckevis eller i lösvikt över disk. Allt skulle vägas och paketeras, vilket tog tid. Förpackningar i små enheter, (s.k. konsumentförpackningar i distributionens slutända) kom successivt med industrialismen. De anonyma, fabrikstillverkade varorna behövde ett skydd vid transporter, men framförallt en identitet, ett attraktivt varumärke, för att överhuvudtaget efterfrågas och kunna säljas. Detta särskilt när självbetjäningen slagit igenom. Förpackningen blev ett effektivt reklammedium, ofta förstärkt med både annonser och skyltar. Djursymboler, bilder av kungligheter och dåtida kändisar fick pryda 1900-talets tidiga förpackningar. Gustav V på sardinburken från sent 1930-tal skulle göra det lätt att komma ihåg just de sardinerna. Mazettis ögon på kakaoburken har funnits med sedan 1905 och fungerar ännu, om än något moderniserade.

Tomteskur, Raketost och konserver

Fyrtornets gula fiskbulleburkar från 1930-talet, Tomteskur från 1940-talet och Kavli´s raketost från 1950-talet är sedan länge bortplockade från snabbköpshyllorna, men kultförklarade av många. Förpackningar har kommit och gått, många blivit en del av vår dagligvaruhistoria. De förpackade varorna fick sitt första genombrott på 1930-talet. Kvarnindustrins mjölpåsar i kraftpapper och Sockerbolagets varumärkta påsar blev upptakten till den moderna förpackningsindustrin. ”Till husmödrarnas tjänst”, som det stod i en tidningsannons någon gång på 1930-talet.

Nu växte också sortimentet av konservburkar, i hel- eller halvfabrikat. Framförallt ansjovis, sill och kaviar, men också grönsaker, importerad frukt och inte minst den klassiska ärtsoppeburken, som Axel Molinders konservfabrik i Stockholm hade levererat till den svenska armén i många decennier. Även kaffe i hermetiskt slutna plåtburkar som bevarade kaffearomen började dyka upp på marknaden. Det skulle dock dröja in på 1950-talet, innan kunderna övergav de små kafferosteriernas blandningar, som länge såldes i lösvikt i små påsar med snöre. Även barnmat på burk fanns, men slog inte igenom förrän på 1960-talet.

Allting paketerat

Den stora förpackningsexplosionen kom efter kriget med plasten, under 1950- och 1960-talen med kyl- och frysboxarna och de framväxande snabbköpsbutikerna. Inte bara torra specerier, som kakmixer och potatismospulver, fanns nu förpackade. Plastfolie lades om både ost, limpa och kotletter. Likaså kring sallad och tomat från Kanarieöarna. Säsongförändringarna suddades ut. Till och med den ur distributionssynpunkt problematiska mjölken, som ännu på 1940-talet såldes i lösvikt, fick sin engångsförpackning i mitten på 1950-talet. Detta tack vare den plastlaminerade kartongen. Den vingliga och skvättande tetran byttes dock ut redan under 1960-talet mot mer stadiga kartongvarianter.

Ännu på 1970-talet talade många, med undran och skräck, om att till och med potatisen skulle kunna förpackas i påse! Idag har vi vant oss. Det mesta är förpackat.

Författare: Birgitta Conradson