Dueller, smuggling och nya idéer – om ICAs studieresor

Internationella kontakter och samarbeten har tidigt spelat stor roll för ICAs utveckling. Den f.d. vd:n för ICA: Nils-Erik Wirsäll, som skrivit mycket om företagets historia, menar att man inte nog kan betona betydelsen av att bygga upp och hålla levande sådana kontaktnät. Ett självklart exempel på detta är den tremånaders studieresa i USA som Wirsäll själv, tillsammans med Arne Lundgren, genomförde. De bägge Hakoniterna lade, som en följd av detta besök, grunden för övergången till skriftliga order, d.v.s. Hakonsgiven. I ett manusutkast till Den omöjliga idén pekar Wirsäll på att ”fortlöpande besök är nödvändiga” och ger dessutom det enkla, men goda, rådet att ”årliga julhälsningar är ett utomordentligt komplement”.

Finland, Tyskland, Schweiz och USA

Utbytet tog fart redan i början av 1930-talet. Hakon Swenson och flera av hans närmaste medarbetare företog regelbundna studieresor, framför allt till Finland, Tyskland och Schweiz där det fanns företag med liknande arbetsformer som Hakonbolagets. På samma sätt hade Emil Clemedtson, långt innan Eols bildande, för Ekström & Lefflers räkning på plats studerat förhållandena i bl.a. Holland och Schweiz.

Studiebesöken resulterade vanligtvis i digra skriftliga redogörelser, där varenda detalj som ansågs vara av betydelse noggrant noterades. Ofta handlade de tidiga resorna om att kartlägga ”den fria handelns” organisation och ställning, varför jämförelser mellan olika länder var vanliga. Hakonbolaget skickade exempelvis sommaren 1931 Direktör Erik Nygren till USA för att samla erfarenheter som kunde vara av betydelse för bolagets framtida utveckling. Ett annat syfte var att köpa in varor på någon av de många mässor som anordnades på kontinenten. Inte minst imponerades man av tyska varumässor där ”allt av det civila livets behov” kunde uppbådas.

Cigarrsmuggling och duellerande greve

Av de reseberättelser som bevarats kan man emellertid också utläsa att resorna under 1930-talet ibland lika mycket hade karaktären av nöjes- och äventyrsresor som rena studieresor. Hakonbolagets disponent Elis Lewén beskriver exempelvis mycket utförligt hur denne tillsammans med Harald Mörck och Hakon Swenson (som egentligen hette Carl Hakon och kallades så av de äldre medarbetarna), troligtvis runt 1935, begav sig på ”en mäss- och studieresa på kontinenten och lite till…”.

I Sassnitz, inleder Lewén, ”smet Carl-Hakon och jag ifrån förtullningen – knepet tala vi ej om – och jag klarade mina 50 havanna III”. Därefter gick färden via bl.a. Berlin, Leipzig, Basel, Lyon, Rotterdam och Amsterdam. Förutom besök på mässor, inköp av risgryn hos firma Backer Howard & Co samt visit hos ”California Packings Europakontor” där ”saft av ananas, grapefruit och tomat” avsmakades, innehöll resan en hel del dramatik. I Leipzig blev exempelvis Hakon Swenson utmanad på duell ”genast med karbin” av ”en herre i monokel” som av Hakon döptes till greven av Monte-Christo. Anledningen var att en ungersk landsman till ”greven av Monte-Christo” velat bjuda på en medhavd nationaldryck, vilket vänligt men bestämt avböjts.

Internationella organisationer

Tätast var förbindelserna med enskilda företag som finska Kesko, men snart engagerades ICA-företagen i internationella nätverk. 1939 blev ICA medlem i Internationalen Vereinigung der Lebensmittel-Detaillisten (IVLD) som, namnet till trots, endast hade europeiska medlemmar.

Detta samarbete blev, enligt Wirsäll, ytterst betydelsefullt för ICA under 50- och 60-talen. Bland andra modernare exempel kan nämnas det internationella nätverket för livsmedelsaffärer, CIES, där Roland Fahlin hade en viktig roll i framtagandet av EAN-koden.

Om blickarna innan kriget mest riktades mot Tyskland och Schweiz blev efter 1945 USA det land som betytt mest som idégivare. Inom ramen för Food Marketing Institute (FMI) med dess ledare Michael O´Connor, fångades många impulser och idéer upp. Wirsäll menar att USA på så sätt blev något av en guldgruva. Ingenstans fanns så många bra – och dåliga – lösningar på distributionsproblem att ösa ur.

Det var dessutom genom FMI-samarbetet som kontakterna med Stein Erik Hagen och den norska Hagen-gruppen (senare Hakongruppen) knöts.

Författare: Per-Ola Karlsson