Leveransbojkott – ett uselt konkurrensmedel

Före 1960-talet har vid flera tillfällen nya handelsföretag bekämpats med leveransbojkott. Det lustiga är att metoden aldrig lyckats. Leveransbojkott drabbade ofta nystartade företag som utmanade den etablerade branschen genom nya idéer. Företag som KF och IKEA överlevde och blev t.o.m. stärkta av bojkotter. Det ursprungliga Hemköp överlevde bojkotterna, men fick ge sig för konkurrensen. Även företag som ICA-Essve och Kapp-Ahl fick stå ut med leveransbojkotter, när de drog igång sin verksamhet på 1920- respektive 1950-talen.

Bojkott mot KF

Under 1900-talets första decennium var KFs partihandel under utveckling. KF levererade på kort kredit till konsumentföreningarna, men många hade svag ekonomi. Dessa måste ofta köpa från privata grossister som gav dem längre kredit. Föreningarnas kreditberoende gav den privata detaljhandeln, med Minuthandlarförbundet i spetsen, en möjlighet att motarbeta kooperationen. Rent praktiskt skedde detta genom att förbundet sökte förmå leverantörer att bojkotta och sluta lämna KF rabatter. Att det överhuvudtaget var möjligt berodde på att flera branscher inom livsmedelsindustrin var organiserade i karteller, som kunde kontrollera prissättningen. Den mest kända bojkotten gällde margarin. KF fick bra rabatter hos margarintillverkare vid 1900-talets början. På olika sätt påverkade den privata handeln den kartell av margarintillverkare som fanns så att KFs rabatter drogs in från år 1909. KF svarade med att bojkotta två av de större margarintillverkarna. Samtidigt skaffade sig KF en egen margarinfabrik. Det omedelbara resultatet var att kartellen upplöstes 1911. På längre sikt innebar det att KF stärktes. Med stärkta finanser och ökat självförtroende kom KF från 1920-talet att satsa alltmer på egen tillverkning. Man fortsatte att utmana starka producentorganisationer inom t.ex. margarin-, kvarn- och gummiindustrin.

IKEA:s problem

När IKEA drog i gång var man en nagel i ögat på många inom möbelbranschen. IKEA, som startade 1943, var då främst ett postorderföretag, men från 1949 började Kamprad att ställa ut möbler på mässor. Branschen försökte med olika medel hålla honom därifrån. Vid en mässa blev han t.o.m. insmugglad i lastutrymmet på en Volvo Duett. I takt med att IKEA växte ökade möbelbranschen sitt motstånd. Under tidigt 1950-tal bojkottade vissa leverantörer IKEA. Företaget klarade sig tack vare att andra leverantörer trotsade branschen. Kamprad dolde ibland verksamheten bakom andra företagsnamn. Ingenting kunde stoppa IKEA. Kamprad menar att bojkotten stärkte sammanhållningen och påhittigheten inom företaget. Han undrar hur IKEA skulle ha klarat sig om konkurrenterna agerat ”positivt” istället för ”negativt”.

Nytänkande i Hemköp

En annan utmanare var Rolf Millqvists Hemköp. Hemköp startade i Sundbyberg sommaren 1954. Affärsrörelsen byggde på två grundidéer. Den ena var att köra hem varor till kunden. Varför skulle folk slösa sin fritid med att handla i butik? Om de visste vad de ville ha, och det vet man ju ofta med dagligvaror, så kunde de ju lika väl beställa från en prislista. Den andra idén var att ha lägre priser än konkurrenterna. Tack vare det färska förbudet mot bruttopriser gick det att ta ut vilka priser som helst. Redan första dagen anmärkte branschen på att Hemköps prispolitik var illojal och inte skulle tolereras. Påtryckningar mot Hemköps leverantörer ledde till bojkott eller försäljning till högre priser. Millqvist anmälde bojkotterna till myndigheterna. Företaget överlevde bojkotterna, men fick slå igen 1970 då priskonkurrensen blev för svår. Enligt Millqvist hade det naturligtvis varit bättre för Hemköp om man sluppit bojkotterna. Men en positiv effekt var att Millqvist stärktes i sin tro på Hemköp – vilket bidrog till att han höll ut till 1970.

Författare: Fredrik Sandgren